- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 6. Efterromantiken /
137

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman och novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre, ty krönikans styrka ligger ej i det hela utan i vissa enskilda partier. Nahum
Fredrik Bergströms krönika är en humoristisk roman, men dess humor är ej den
»brutna», som vi mött hos Livijn, utan i stället är den, som Dahlgren själv, litet
hafsig, ytlig, om man så vill, strålande glad och oförarglig. Den samhällskritik, som
även Dahlgrens roman innehåller, går icke vidare på djupet, är icke bitter såsom hos
Livijn, och Dahlgren själv var ju också ganska nöjd med tillvaron, som han alltid
såg från den trevliga sidan. På några psykologiska studier inlåter han sig icke,
och både hans eget och Nahums själsliv var lätt lodat. Liksom Spader dame är
också den Bergströmska krönikan bizarr, men även detta på ett annat sätt än
hos Livijn. I första kapitlet är Nahum gymnasist och femton år — att hjälten
heter Nahum Fredrik Bergström får man för övrigt icke veta i den första delen,
ty där kallas han Fredrik, och först i den andra uppträder han som Nahum.
Först skildras hans gymnasistförälskelse i en ung dam på fjorton år, sedan hans
kondition såsom informator på landet. Men i det fjärde kapitlet börjar en helt
ny, ytterst fantastisk och ganska rolig historia, som handlar om helt andra personer,
om en häst, som blir pantsatt på assistancen, men kommer lös, om en ung greve,
som får tag i hästen, rider i väg med den, men blir häktad o. s. v. Därmed
slutar den första delen. Då den andra börjar, har handlingen alls ej avancerat,
utan i stället rekylerat. Den unge Nahum — som han nu heter — är fem år
yngre än i första delen, således tio år och skickas till skolan i staden (Linköping).
Därpå följer romanens glansparti, skildringen av skollivet, och så upptages igen
historien om greve Liljeconvaljenstolpe. Den unge greven har åter råkat ut för
ett äventyr, men räddas av Nahum Fredrik Bergström, som nu helt hastigt
uppträder såsom student — d. v. s. den kronologiska följden i kapitlen är: först
gymnasist, så skolgosse och så student. De båda förut alldeles disparata
händelseförloppen ha nu emellertid genom Nahums och den unge grevens sammanträffande
blivit sammanknutna, och Dahlgren utropar: »Var ej manövern lyckad och fintligt
uttänkt? Det är dock icke författarens utan ödets förtjänst, som förstått att
sammanfoga allt till läsarens nöje och tillfredsställelse». Sedan går det emellertid
såsom det kan med sammanhanget. Det följande utgöres nämligen av en följd
av brev, som falla utanför romanens handling; ett av dem — för övrigt mycket
roligt — handlar om den bekante storätaren domprosten Wåhlin i Lund. Efter
breven komma till sist några avslutande kapitel. Nahum och den unge greven
ha blivit vänner och följas åt först till grevens egendom och sedan till Medevi
brunn. Där uppenbarar sig helt oförväntat Nahums gymnasistflamma, som blivit
litet sinnesrubbad, som får en blodstörtning och dör, sedan hon förenat Nahum
och grevens unga syster. Kompositionen är således onekligen så bizarr, som man
kan önska, och förmodligen trodde Dahlgren själv, att han här återgivit den
fantasiens fria, obundna lek, som för nyromantiken var den högsta poesien.
Huruvida någon tredje del verkligen var planerad, synes ovisst. Det kunde i så fall
inträffa — yttrar Nahum — »att jag i nu kommande tredje del allraförst födes
och så fick spatsera baklänges, till dess det i den fjärde måhända upplystes, att
jag aldrig varit till».

Som man lätt finner, är detta sätt att komponera en roman
imiterat från Sterne och Jean Paul. Humorn är också den, vi möta hos
dessa förebilder, och även de överdrivna karaktärerna, som verka som
karikatyrer, återgå till dessa mönster. Så den gamle greve

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free