Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den religiösa evolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaffade de sig, enligt då vanligt bruk, en »ansvarig», en konstförvant Strehlenert,
som å den förseglade namnsedeln erkände sig vara översättaren. Såsom de
befarat, belades boken med kvarstad, och Hierta blev såsom boktryckare åtalad.
Därvid företedde han namnsedeln och borde därför enligt tryckfrihetslagen hava
blivit skild från målet. Men förbittringen i det konservativa lägret mot Hierta
var så stor, att Svenska Biet likväl yrkade
på Hiertas fällande. Till sist insåg man
dock omöjligheten av att komma åt den
sluge Hierta, och aktor nödgades nedlägga
sin talan mot boktryckaren. Därmed hade
målet, som för övrigt slutade med att
Strehlenert blev frikänd, förlorat en god del av
sitt intresse. Rättegången var emellertid
den bästa reklam, som Strauss kunnat önska
för sina åsikter, hans egen bok fick nu
också en svensk läsekrets, och i varje fall
blevo hans idéer kända här i landet. Först
— skrev Reuterdahl var hans namn
knappt bekant för femtio personer i Sverige;
»numera synes svenska allmänheten vara
bättre underrättad. Alla huvudstadens och
landsorternas tidningar omtala Strauss och
hans böcker. De mest ovetenskapliga
annonsblad sysselsätta sig med hans tillgöran-
den. I konditorier och restaurationer, på
krogar och källrar upprepas hans namn,
och varje tidningsläsande svensk — det vill
tyvärr säga en femte- eller sjättedel av
nationen — tror sig veta, vad mannen gjort.» Bokmarknaden översvämmades
av broschyrer och recensioner, av Anjou, H. M. Melin, Franzén, Fahlcrantz,
Fredrika Bremer, Ignell, Reuterdahl m. fl. De flesta kritikerna voro skarpt
ogillande, mera salvelsefulla än bevisande, och i regeln synas författarna ej hava
tagit kännedom om Strauss’ eget arbete. Ett undantag gör Reuterdahl, vars
recension (i Studier, Kritiker och Notiser 1841) är ett ypperligt uttryck för hans
verkliga frisinne. Han gör här en skarp skillnad på Strauss’ arbete och det
eländiga machverk, som man bjudit den svenska publiken: »Strauss är i boken
på det skamligaste sätt vanställd, hans vetenskapliga tillgöranden förfuskade», och
Reuterdahl visar upp en mängd vantolkningar. Han kritiserar också Strauss, men
han tillägger: »Referenten har känt sig förpliktad att taga Strauss i försvar, icke
i allmänhet, utan mot hans föraktlige bearbetare. Ännu mot andra känner han
sig frestad att göra detsamma, nämligen mot insiktslösa och fanatiska förkättrare.
 |
| Nils Ignell. Litografi. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
