Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den religiösa evolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historiemetod. En dylik konstruktion är ej heller Geijers Svenska folkets historia. Med
avseende på materialets rikedom och källkritiken står Reuterdahl över föregångaren.
Han var en flitig arkivforskare, som vida mera än Geijer stöder sig på diplomens
vittnesbörd, och ett huvudsakligt intresse för honom var själva källkritiken; en
senare uppgift följer han gärna tillbaka genom tiderna, till dess han funnit den
ursprunglige hemulsmannen, vars trovärdighet han därefter prövar. Geijers och
andra samtidas tro på de isländska sagorna delade han icke, och även till de
svenska krönikorna ställde han sig kritisk; de olika kapitlen i hans historia
inledas också med en kritisk redogörelse för källorna till den följande framställningen,
och den avhandling, Öfversigt af den behandling, som det hedniska Sveriges
historia erhållit före medlet af 17:de århundradet, som 1833 vann priset i Vitterhets-,
Historie- och Antikvitetsakademien, är en väsentligen källkritisk undersökning.
Även om hans källkritik i Swenska kyrkans historia icke håller måttet inför våra
dagars krav på en dylik, var den dock god för sin tid. Men om han i dessa
avseenden hade ett företräde framför Geijer, står han dess mera tillbaka för honom
i framställningens konst. Reuterdahl är torr, fantasilös och i Swenska kyrkans
historia en rent af dålig stilist — sämre än i de teologiska arbetena. I detta fall
hade han heller inga höga tankar om sig själv: »Jag hörer icke till de fåglar,
som med lätthet kunna taga höjden och med säkerhet där hålla sig; jag får
arbeta med de korta vingarna och tacka Gud, om jag dock någon stund kan hålla
mig uppe.» Såsom historieskrivare blev han därför aldrig populär som Geijer.
Likväl tror jag, att en nutida forskare oftare vänder sig till Reuterdahl än till den
mera genialiske Geijer, och trots sin brist på vyer och sin oförmåga att karakterisera de
historiska personligheterna har Reuterdahl dock inlett den moderna svenska
kyrkohistoriska forskningen. Hans närmaste efterföljare var Lars Anton Anjou, som
även blev hans efterträdare såsom statsråd. Såsom stilist var Anjou Reuterdahl
överlägsen, och såsom samvetsgrann forskare var han fullt jämngod. Hans
Svenska kyrkoreformationens historia, som påbörjades innan Reuterdahl hunnit
fram till denna tid, kom i sina tre band (1850—1851) att utgöra en fortsättning av
Swenska kyrkans historia och är ett både grundligt och humant arbete, i vilket
Anjou utan någon luthersk trånghet behandlar även reformationens
motströmningar. Detta arbete fortsatte han i Svenska kyrkans historia ifrån Upsala möte
år 1593 till slutet af sjuttonde århundradet (1866), likaledes ett synnerligen gott och
pålitligt arbete. En tredje högt begåvad kyrkohistoriker från denna tid var den
för tidigt bortryckte Theodor Norlin (1833—1870), vars Svenska kyrkans historia
efter reformationen tyvärr blev ofullbordad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
