Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även några andra dikter, Erotik och Varningen, voro i den
ursprungliga formen troligtvis riktade till Emilie Selldén, och den senare avslutas
med några verser, som i sin stolta hedendom verka rent monumentalt:
Säg ej, att denna kärlek är ett brott.
Det brottet hava gudarna begått,
De glada gudarna från Rom och Hellas,
De store männens gudar och de sällas;
Och deras namn stå kvar i minnets sal,
Där ingen vet till oss med all vår munkmoral.
Han har här i dikt omsatt en aforism, som han någon gång förut nedskrivit:
»Vår sentimentalt nervsvaga åsikt av kärleken må ha sin poetiska sida, men den
är ingalunda den enda, ännu mindre den kraftigaste. Huru blek och matt är ej
— blott i poetiskt hänseende betraktad — den mesta moderna erotik med sina
vattenfärger mot de gamles eviga freskomålningar i denna väg?» Under 1836
hade han äntligen bestämt sig för att bryta detta förhållande, som gjorde honom
djupt olycklig. Men han kunde icke glömma henne, och det är icke osannolikt,
att hon även efter denna tid fått mottaga någon dikt av honom — i så fall den
vemodsfulla För längesedan. Och i ett brev till Hilda Wijk skriver han: »Se
henne kan jag icke, och ett vänskapligt förhållande är omöjligt; men vi skriva
dock stundom till varandra.» Ännu så sent som 1839 bekände han för Heurlin:
»Hennes åsyn verkar alltjämt magiskt på mig, och i flera dagar sedan är jag
åter plågad av de gamla grillerna... Det är underligt nog, men så förhåller det
sig verkligen. Fy, att jag skall vara en sådan gammal narr och det för en
människa, som så litet förtjänar det av mig!» Denna erotik och hans sinnessjukdom
lågo också varandra ganska nära, och Gadelius har i viss mån velat härleda den
förra ur den senare. Förhållandet till Emilie Selldén »var symtom av den sjukligt
obehärskade vitalitet, som tid efter annan ryckte honom loss ur de band, hans
ålder, stånd och värdighet pålade honom», och denna passion kunde »ej undgå
att införlivas med den kretsgång av verkan och återverkan, i vars virvel den
olycklige skalden nu mer och mer indrages.» Även för lekmannen finnes det
mycket, som talar för att betrakta Tegnér såsom vid denna tid ej fullt normal.
Vi minnas, huru hastigt hans svärmeri för Martina von Schwerin överflyttades på
Euphrosyne Palm. Nu gick det på samma sätt. Hans förhållande till Emilie
Selldén var knappt brutet, förrän han ytterst träget började uppvakta två andra
skönheter, en älskvärd ung göteborgsfru, Hilda Wijk, som på samma sätt som
förut Martina von Schwerin avvisade hans mycket på sak gående närmanden, och
Wendela Hebbe, som i allmänhet var mindre obeveklig. Och om man däri ej
ser något särskilt onormalt, måste man dock såsom sådant anse det faktum, att
Tegnér uppvaktade bägge dessa damer med samma poem — Erotik och Varningen
— vilka båda troligen förut, om än i något olika form, skrivits för Emilie Selldén.
Och ännu besynnerligare förefaller det, att Tegnér nu började anförtro sin
kärlekssaga ej blott åt gamla vänner som Brinkman, Beskow och Heurlin, utan även åt
Hilda Wijk och åt personer, vilka ur den synpunkten förefalla oss så olämpliga
som möjligt, den strängt sedlige och religiöse Reuterdahl och sedermera åt en
ogift och mycket moralisk dam som Fredrika Bremer. Därtill kom ett annat
symtom på rubbning. Tegnérs skämt hade väl alltid varit mycket fritt, det
hade med förkärlek berört kärlekens natursida. Men nu övergick detta skämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0734.html
