- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
625

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då han själv var promotor. Den ljusa världsåskådning, som denna
andas, har här givit vika för ett stilla vemod. Sedan lagerkröningen
1820 hade nio år gått, han hade åldrats, men han gladdes att åter
skåda den stad, »där jag levat min gladaste tid», och så vänder han
sig till de unga: För eder ter sig världen såsom en följd av glänsande
syner. Också jag har i min ungdom sett dem.

Ack! Men för litet av dem blev verkligt. Förtrollade öar
Skimrade även för mig, min blick var på ledande stjärnor,
Handen på rodret alltjämt, och jag bredde vart segel i vinden.
Men när jag nalkades bäst, då veko de öarna undan,
Vika mig undan ännu allt längre och längre i väster,
Stanna ej, innan de nått nedgående solen, och där först
Ankrar den simmande arkipelag — han ankrar i graven.
Dock — fast allt ej må nås, är bemödandet skönt, ty i livet
Strävandet själv är sitt mål, när det gäller, vad ädelt och stort är.


Så uppmanar han de unga att trots en slapp och ömklig tid hålla
fast vid idealen: det rätta, det sanna, det sköna. Talet fick
emellertid en oväntad, mera gripande avslutning. Kort förut hade en
ångbåtsförbindelse öppnats mellan Köpenhamn och Malmö, och av denna
hade Oehlenschläger begagnat sig samt hade dagen före
midsommarafton, då promotionen skulle förrättas, kommit till Lund. Tegnér
hade visserligen blick för Oehlenschlägers barnsliga och naiva fåfänga,
och han hade svårligen kunnat undgå att märka, att Oehlenschläger
såsom personlighet var honom ganska underlägsen. Men han var en
stor skald, och Tegnér med sitt öppna sinne för all storhet hade
alltid för honom hyst en uppriktig beundran. Det var åt denna, han
nu ville giva ett uttryck, och icke blott däråt, utan även åt den
skandinavism, som han alltid omfattat. Kreera honom till doktor
kunde han icke, ty därtill fordrades kanslerens — då kronprinsens —
tillstånd, och detta kunde ju dagen före promotionen ej inhämtas.
Han kom då på idén att likväl giva skalden en lagerkrans och
rådgjorde härom med Agardh och Lindfors (promotor). Den senare
avrådde bestämt, ty i viss mån var ju detta en politisk handling och
något alldeles extra ordinem. Agardh däremot tillstyrkte livligt, och
Tegnér fattade då sitt beslut. I talets avslutning vände han sig till
promotor:

Innan du börjar likväl din lagerfördelning, så skänk mig
En. Den är icke för mig, men i en vill jag adla dem alla.
Skaldernas Adam är här, den nordiske sångarekungen,
Tronarvingen i diktningens värld, ty tronen är Goethes.
Visste blott Oskar därom, han gåve sitt namn åt min handling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0727.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free