Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltför eldige beundraren reste hon i januari till Stockholm, enligt
uppgift för att följa sonen Jules, som då intogs i krigsskolan på
Karlberg. Till Tegnér skrev hon: »Förebrå mig ej en längre tystnad än
vanligt, ty även i dag skriver jag med tungt hjärta ett avskedsbrev.
Jag reser i nästa vecka till — Stockholm... Denna resa var ej
påtänkt, då herr professorn sist var här; nyligen har den blivit
bestämt avgjord, och innan dess lönte ej mödan att tala därom. Jules’
inträde vid Karlberg är härtill förnämsta orsaken.» Tegnér svarade
per omgående: »Den nu beslutna resan är (förlåt min uppriktighet)
ett förräderi åtminstone mot vänskapen. Hade jag kunnat ana något
dylikt, så hade jag visserligen långt för detta varit på Sireköping för
att taga avsked... Friherrinnan vet icke, vad förhoppningar hon
förstört för mig — eller rättare: hon vet det, och har ändå förstört
dem. I sig själv har jag ingen rätt att klaga däröver. Jag var en
inbilsk narr, som nånsin hoppades att få det. Dikten är för mig och
verkligheten för de lycklige.»
Den förstämning, som denna oförmodade »flykt» — för att begagna Tegnérs
ord — framkallade, var likväl blott av en övergående natur. I mars 1824 skrev
Martina von Schwerin ett vänligt brev till honom med nyheter från
Stockholmssocieteten och utan att anspela på skaldens passion. Tegnér svarade och bad
om ursäkt för sitt häftiga brev: »Vid den så alldeles oförväntade resan — ett
åskslag från klar himmel — blev jag galen, varöver jag redan haft äran att
till friherrinnan insända skriftligt bevis.» Emellertid träffades de icke annat än
helt flyktigt, på sommaren, vid de kungligas besök i Hälsingborg, och friherrinnan
inbjöd honom då till Sireköping. I breven omtalas ej direkt något dylikt besök,
men av dem framgår dock, att båda på hösten träffats — på Sireköping eller
annorstädes — och att Tegnér därvid på något sätt förgått sig, ty nu följde en
avgjord brytning. I ett brev av den 28 oktober 1824 underrättade friherrinnan
sin trogne Brinkman härom. 1 några detaljer ingick hon icke, men fortsatte:
»Om några år skola vi tvivelsutan återfinna varandra. Jag skall emellertid
alltjämt förbliva en beundrarinna av hans snille, jag gör rättvisa åt alla hans
utmärkta egenskaper; men min moraliska värdighet, likaväl som hans, fordrar, att
vi icke se varandra, förr än tiden utplånat några smärtsamma intryck och
medfört en bättre ömsesidig uppskattning, än vi bägge två kunna ha för närvarande.»
Och i ett följande brev fortsatte hon: »Jag gör full och hel rättvisa åt de
överlägsna egenskaperna hos en person, som ett ögonblicks överilning och
obetänksamhet kanhända har fört längre, än han själv hade för avsikt att gå. Om jag
återser honom, skulle jag i mitt sätt att vara visa honom, att allt är glömt, men
förvisso skulle jag icke avvika en tum från den regel, som jag uppställt för mitt
uppförande, och varje finkänslig och taktfull person skall endast kunna gilla min
stolthet i detta avseende.» Hon hade beundrat en stor skald och en snillrik man,
hon hade känt sig hedrad av hans vänskap, men någon annan känsla hade hon
ej hyst för honom: »Hade mitt hjärta talat — och detta har jag ofta sagt honom
själv — hade kanske även jag halkat på förförelsens och känslans slippriga väg.
Men det förblev stumt, och av lättsinnighet och fåfänga kan aldrig Brinkmans
Stella avsäga sig sitt kvinnliga värde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
