Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett brev, som han skrev 1816, låter oss blicka in i universitetets för vår tid
abderitiska avlöningsförhållanden: »Genom min befordran till professor och pastor
i Stävie tycktes jag för ögonblicket ha vunnit min bärgning, men flera villkor
voro härmed förenade, som snarare försvårade än förbättrade min belägenhet.
Ehuru utan lön av akademien, ansågs jag dock skyldig att till dess kassa årligen
betala 80 tunnor spannmål, vartill staten ej giver någon anledning och som ej
heller sedermera vid ett annat prebendepastorat, Wallkärra, blivit iakttaget. Genom
denna avgift äro inkomsterna av mitt prebende nersatta till omkring 500 rdr,
som jag med räkning skulle kunna bevisa. Det är sant, att jag i ersättning
åtnjuter 400 rdr av kassan, men efter innevarande års spannemålspris förlorar jag på
en sådan ersättning minst 200 rdr. Långt ifrån således att ha något gratial av
akademiens kassa, betalar jag till henne årligen omkring 200 rdr för rättigheten
att tjäna lönlös». Att Tegnér under sådana förhållanden ville skaffa sig ett bättre
pastorat, som gav honom ökade inkomster och mera tid till litterär verksamhet,
var därför ganska naturligt. 1815 sökte han det indräktiga Fellingsbro pastorat
i Västerås stift, men trots den iver, han därvid utvecklade, blev han
förbigången. Den, som fick Fellingsbro, var i stället professorn i praktisk medicin
vid Lunds universitet Johan Henrik Engelhart — ett karakteristiskt exempel, på
huru man den tiden betraktade förhållandet mellan kyrkan och universiteten och
vartill man bör taga hänsyn, då man bedömer Tegnér. Året därpå sökte han
Munktorps församling i samma stift, ehuru också utan framgång. Först 1823 fick
han det bättre pastoratet Reslöv i Skåne. Samma år, i oktober, avled biskopen
över Växjö stift, friherre Ludvig Mörner. Även hans bana är karakteristisk för
den tiden. Han hade börjat såsom officer, därefter slagit sig på universitetsstudier
och 1793 blivit docent i vitterhet och romerska antikviteter i Uppsala. Så blev
han utnämnd till hovpredikant, sedan prästvigd och kyrkoherde i Ljungby — allt
under samma år (1794). Biskop i Växjö blev han 1800 vid 35 års ålder.
Att Tegnér kom på tal såsom hans efterträdare, berodde nästan på en
tillfällighet. Den mest betydande mannen inom Växjö domkapitel var Tegnérs gamle
vän från Härbärget Christoffer Isaac Heurlin, som sedan 1816 var
konsistorienotarie och lektor i filosofi vid gymnasiet, en bland denna tids större
begåvningar, vilken sedermera som politiker — han blev både biskop och statsråd —
kom att spela en mycket framstående roll. Med den energi, som hörde till
hans naturell, lade han sig ut för och värvade röster åt Tegnér, och striden blev
ganska het, ty Tegnér hade farliga medtävlare: överhovpredikanten Hedrén, Hag-
berg, som var både Tegnérs och Heurlins vän och en av samtidens mest
berömde predikanter, historikern professor Lindfors, som i Lund var Smålands
nations inspektor och mycket populär bland de yngre prästerna. Genom sin
strategi lyckades emellertid Heurlin slå ut dem från förslaget, och resultatet av
omröstningen, i januari 1824, blev, att Tegnér uppfördes i första rummet med 127
röster, domprosten Lamér i andra och den lärde prosten Agrell i tredje. Under
den första tiden hade Tegnér ej lagt någon särskild iver i dagen, hyste t. o. m.
en viss tvekan, om han skulle konkurrera med Hagberg, och till Heurlin skrev
han, att det vore bäst, att både Hagberg och han läte saken ha sin gång, utan
att någondera blandade sig däri: »kan Hagberg med mitt uteslutande få förslaget
och utestänga Hedrén, så är det mig ej emot. Men är du ej säker härpå, så är
det naturligt, att jag ej anser mig skyldig göra Hedrén någon artighet och således
själv önskar ett rum utan att likväl därföre kunna eller vilja verka det minsta. Jag
önskar även, att du och mina övriga vänner ej driva saken för häftigt eller på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
