Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och diktens hjälte var för 1820-talet såväl en nordisk viking som en
människa, som var ben av dess ben och blod av dess blod. Han
föreföll varken främmande eller barbarisk. Vår tid, tror jag, dömer
annorlunda. Vi känna den nordiska forntiden bättre, och för oss är
Frithiof därför för modern, eller rättare sagt: för mycket en gestalt
från 1820-talet, ty det är icke blott kännedomen om forntiden, som
förändrats, utan den nu levande generationen ser livet med andra
ögon än för hundra år sedan, har en annan smak, andra ideal, delvis
andra känslor. Just de drag, som framför allt tilltalade Tegnérs
samtid — Frithiofs starka sentimentalitet och hans retorik — stöta oss
tillbaka. Det är visserligen mycket överdrivet, då Levertin kallar
Tegnérs dikt »en saga, som alla läst en gång, men knappast någon
fullväxt mera läser och av vilken blott enstaka rader leva kvar i
sinnena». Men jag misstänker, att omdömet så till vida är riktigt,
att någon nationaldikt — som för ett århundrade tillbaka — är Frithiofs
saga nu icke längre. Den har delat samma öde som de flesta andra
stora diktverk från gångna tider.
Karaktärsteckningen.
Härmed hava vi kommit fram till karaktärsteckningen i Frithiofs saga.
Figurerna i dikten äro relativt många: Frithiof och Ingeborg, de båda bröderna Helge
och Halfdan, kung Bele och Thorsten Vikingsson, kung Ring, Björn m. fl.
Såsom vanligt inom episk och dramatisk diktning skola bifigurerna genom en
kontrastverkan belysa hjältens egen karaktär, och i teckningen av dem står Tegnér
närmare 1700-talet än vår tid, som fordrar en rikare nyansering. Björn är tapper,
hurtig och glad, en mera grund vikingatyp, som är avsedd att framhäva Frithiofs
större djup — men i viss mån knappt annat än en götisk »confident». De båda
gamla fäderna tillhöra den vanliga typen av vise åldringar, vilkas livserfarenhet
kontrasteras mot Frithiofs ungdomliga övermod. Av samma art är den mera
utförda gestalten kung Ring, som dock knappast är densamme i diktens första
avdelning och i den sista, där han icke blott är vis, utan ock fridsäll och
självuppoffrande, under det att han i den första delen, ehuru gubbe, börjar ett krig för
att tilltvinga sig Ingeborgs hand. Här var Tegnér beroende av sagan, i vilken
Rings krigiska lynne vida starkare framhålles, och motsägelsen i karaktären mellan
den ungdomlige, stridslystne vikingen Frithiof och den fridsälle kung Ring i den
senare avdelningen har antagligen i någon mån tillkommit under intryck från
Helge, där Oehlenschläger skildrar diktens hjälte och dennes broder Hroar, den
förre den krigiske, den senare den fredsälskande härskaren — en liknande
motsättning som mellan Geijers viking och hans odalbonde.[1] Hos Tegnér är det den
vise, fridsälle och självuppoffrande Ring, som moraliskt besegrar Frithiof samt
förbereder hans ändrade sinnesstämning. Men i sin högt drivna ädelhet är
karaktären mycket litet sannolik. Det är möjligt, att Ring i sin vishet genomskådat
[1] Motsättningen förekommer på flera ställen inom den isländska litteraturen,
ypperligast hos Snorre i de båda bröderna Sigurd Jorsalafar och Östen. Den har såsom en
huvudpunkt upptagits i Björnsons drama och ligger ock möjligen bakom Oehlenschlägers
Helge och Hroar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0687.html
