- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
576

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och drack honom till med det bästa vin, och sutto de så och skämtade....
Frithiof var sedan ofta i Balders hage om nätterna och for var dag dit
dessemellan». Emellertid förliktes Helge och Halfdan med Ring på det villkor,
att Ring fick tredjedelen av deras egendomar och deras syster till äkta. Till
Frithiof sände bröderna bud för att få veta, vad han ville bjuda dem i
förlikning för den skam, som Balder måst tåla av honom, och bestämdes det, att
han skulle utkräva den skatt, som jarl Angantyr på Orknöarna fordom betalat
till kung Bele. Å sin sida lovade de att icke ofreda hans egendom, medan han
var borta. Dock höllo de icke sitt löfte, utan brände ned Framnäs, Dessutom
vände de sig till två trollkonor, som skulle sejda ett så stort oväder, att Frithiof
skulle förgås på havet. Skildringen av denna storm och av skeppet Ellidas kamp
mot vågorna upptager därefter det utförligaste partiet av sagan. Likväl kom Frithiof
lyckligt fram till jarl Angantyr, som varit hans faders gamle vän. Jag vet ditt
ärende — sade jarlen till Frithiof — och giver dig det svaret, »att kung Helge
skall ingen skatt av mig få, men du skall hava av mig lösören eller penningar,
så mycket du vill, kunnande du kalla det skatt, om du vill, eller ock annat, om
du det vill». Så for Frithiof tillbaka och fann sin gård bränd. När han då sporde,
att de båda konungarna befunno sig i Balders hage vid disaoffret, gick han dit.
Björn bad honom fara varliga fram, men Frithiof tillsade honom att hålla vakt
vid dörren och gick ensam in. Konungarna sutto vid dryckesbordet, »eld var
uppgjord på golvet, och sutto deras kvinnor vid elden att värma gudarna, men
somliga smorde och torkade dem med dukar. Frithiof gick nu för konung Helge
och sade: nu månde du vilja hava skatten, lösande med detsamma upp pungen,
som silvret var i, och strök kungen över näsan med honom så hårt, att två
tänder röko ur honom och han själv föll ur högsätet i ovett eller svimning».
Så såg Frithiof, att Helges hustru bar en ring, som han givit Ingeborg, och grep
efter ringen, och därvid föll Balder i elden. Dit föll även en annan gud, »därpå
slog elden i bägge gudarna, ty de voro båda smorde, och antände vidare
taktäckningen, så att hela huset lågade». Efter detta flydde Frithiof ur Norge
och for i viking. Men konungarna gjorde tempelskändaren biltog och uppbyggde
ånyo Balders hage, »och vart mycket påkostat», förrän den blev som förut.

Under fyra år var Frithiof nu viking och »drap elaka män och grymma
vikingar, men bönder och köpmän lät han vara i frid». Efter de fyra åren skilde
han sig från sina män och for ensam och förklädd som en gammal tiggare till
Rings kungsgård. Då han stannat vid dörren, sade kung Ring till Ingeborg: »en
man gick där in i salen, mycket större än andra män. Drottningen svarade:
det är här en liten tidende». Då man frågade, vad han hette, svarade han:
»Tjuv heter jag, hos ulven var jag i natt, i Ånger (i sorg) är jag uppfödd».
Konungen tilltalade honom vänligt, men Ingeborg sade: »Far du, Tjuv, till annan
gästning eller i gäststugan. Konungen svarade: jag är nu så gammal, att jag
väl kan själv här beskicka om gästerna, och far du, ankomne man, ur din kappa
och sitt på min andra hand eller sida. Drottningen sade: urgammal görs du nu,
emedan du delar stavgubbar rum hos dig». Det blev emellertid som konungen
ville, och Frithiof lade av kappan, i vilken han varit förklädd. Ring befallde då
drottningen att giva honom en tröja, och hon svarade: »I skolen råda, herre, men
litet tycker jag om denne Tjuv». Frithiof satte sig då i högsätet bredvid konungen,
och »drottningen vart blodröd i ansiktet, när hon såg den goda ringen,[1] men dock


[1] Den ring, som hon givit honom i Balders hage. Meningen är väl, att hon först
nu kände igen Frithiof.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0674.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free