568 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I bägge avseenden är Kristus dess högsta representant. Men en var,
som genom lära, leverne, död föranleder därtill, försonar i sin mån:
Vixere fortes ante Agamemnona. Att anse försoningen såsom något
för länge sedan avslutat, är orimligt. Den är tvärtom någonting
oupphörligt fortgående både i världshistorien och för den enskilte».
Liksom Geijer förkastade också han ortodoxiens dogm om satisfactio
vicaria, och i det nyss citerade brevet fortsatte han: »Vad du säger
om de tre personerna i gudomen, gillar jag fullkomligt. Till den
mening, som våra ortodoxer ha därom, finnes ju ej heller något spår
i Bibeln. Om tillfyllestgörelsen gäller detsamma, sålunda nämligen
som det teologiska systemet framställer den. Den är ju i sig själv
en slaktaridé, hädisk både mot Gud och förnuft. I allmänhet kan
jag icke fatta försoningen annorlunda än som ett fortgående faktum i
människohjärtat. Såsom isolerat, historiskt faktum, fulländat i ett
ögonblick och utan någon symbolisk betydelse, må den gärna för
mig vara ett mysterium, således ej kunna begripas. Olyckan är
endast den, att hon ej heller kan tros». Det är denna åsikt, som i
poetisk form antydes i Nattvardsbarnen. Försoningens furste
nedsteg till jorden och vände förklarad därifrån,

Icke från hjärtat likväl, ty där lever han ännu i Anden,
Älskar, försonar alltjämt. Försoningen varar som tiden.

På samma sätt uppfattar han även nattvarden. Den har icke någon
magisk verkan:

Icke i bröd och ej heller i vin, i det renade hjärtat
Ligger förlåtelse gömd. Uppsåtet till bättring allena
Adlar de jordiska frukter till himmelska ting och förtager
Synden och syndenes lön.

De, som anklagat Geijer för irrlärighet, borde således åtminstone hava vädrat
en kättare i Tegnér. Men därpå tänkte — helt naturligt — ingen, och i stället
grepos alla av diktens klassiska skönhet. Den gamla skolans torra didaktik, vid
vilken man grundligt ledsnat, hade i Nattvardsbarnen ryckt upp på ett högre
plan, och bifallet var därför enstämmigt. Bland de hyllande var också den av
Tegnér nyss så grundligt hudflängde Hammarsköld, som ytterst lovprisande
anmälde dikten i Swensk Literatur-Tidning. Han påpekade likheten med Luise,
»icke såsom ett tadel, då detta skaldestycke i inre djup och betydelse så mycket
överträffar Luise, vilken dock i plastiskt hänseende ännu aldrig blivit överträffad.
Idyllen Nattvardsbarnen är emellertid alldeles egen i sitt slag inom svenska
vitterheten. Tanken att göra det rörande, heliga uppträdet av en mängd barns första
nattvardsgång till ämne för en idyll, är utmärkt lycklig. Allt det oskuldsfulla,
barnsliga och kärleksrikt glädjande, som tillhör skaldeslaget, ligger redan i själva
ämnet, vilket — av herr Tegnérs rika snille behandlat — borde kunna lätteligen
bliva vad det även blivit: ett till hjärta och sinne ljuvt talande poem. Idéen att

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0666.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken / 568 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|