Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är Nyåret 1813, som även visar oss, huru lätt Tegnérs optimism
kunde slå om, nästan i människohat. Det nya året kommer såsom
apokalypsens ryttare med hunger och mord, och där andra sågo
frihetens morgonrodnad, såg Tegnér endast den hotande despotismens
natt. Napoleon nämnes dock icke direkt. Dikten Hjelten, som skrevs
något senare under 1813, är däremot en högstämd hyllning åt den
storslagna personlighet, som då stod på branten av sitt fall: Varför
smädar du mig ständigt, ögonblickets lumpna skara, utan vilja, utan
märg? Frågar stormen, när den far fram över jorden, om den bryter
någon lilja?
Evigt kan ej bli det gamla,
Ej kan vanans nötta läxa
Evigt repas opp igen.
Vad förmultnat är, skall ramla
Och det friska, nya växa
Opp utur förstörelsen.
Men han reste sig och tände
Själv sitt bål på höga Oeta
Och flög dän, gudomliggjord.
Så min hjälteban ock ände.
Och vill bålets namn du veta,
Söder heter det och Nord.
I sutten så tryggt på Europas lik
Och hackaden bit ifrån bit.
I snattraden dumhet båd hit och dit,
Att världen var fri och att korpen var vit.
Så var edert eviga skrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
