Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellanliggande partiet, Pfalzarnas historia, men fann snart, att
materialet växte honom över huvudet, och någon ny del av Svenska
folkets historia fick han aldrig färdig.
Emellertid är det tydligt, att Geijers historiska uppfattning under
tiden mellan Svea rikes häfder och Svenska folkets historia
undergått en förskjutning. Såsom vi erinra oss utgav han 1834 — således
under den tid, då han skrev på det sistnämnda arbetet — den
mästerliga början till en självbiografi, Minnen, och i denna talar han om
den böjelse, han i sina tidigare historiska arbeten haft att på fri hand
konstruera fram ett sammanhang mellan de historiska händelserna.
Därefter fortsätter han: »Sammanhang! Vad är kosteligare,
nödvändigare? Ja — men sakernas eget. En glimt av detta är
lycksalighet — men endast belöningen för långvarig möda. Den, som närmar
sig till tidens susande vävstol, finner snart, att ej här allt går så
trådrätt efter vissa formler.» Det är denna mera empiriska
uppfattning, som tränger sig fram i Svenska folkets historia. I den första
delen, medeltiden, som avgjort är den svagaste, kan man säga, att den
nya metoden nästan gått till överdrift, och man har svårt att här
igenkänna den geniale författaren till Feodalism och republikanism. Geijer
ger här föga mer än en tämligen krönikeartad relation av själva
händelserna utan något egentligt försök att i dem upptäcka ett
sammanhang, utan några av de stora dragen av den politiska utvecklingen.
De fåtaliga observationer om samhällsutvecklingen i stort, som fogats
till de relaterade händelserna, gå knappt mera på djupet än
Lagerbrings. Icke heller kan framställningen sägas vila på verkliga
källstudier. Han stöder sig på de gamla krönikorna och de många goda
föregångare han haft, och av diplomen gör han ringa bruk. Först i
det sista kapitlet, Land och folk från katolska tiden, får man en
mera allmän översikt av den medeltida kulturen i Sverige, ehuru man
ej heller här möter några egentligen nya synpunkter. Den mera
betydande historieskrivaren röjer sig först i de båda följande delarna.
Här finner man verkligen ett sammanhang, som icke är konstruerat,
utan sakernas eget, och Geijers stora rykte såsom hävdatecknare
torde väl också vila på dessa delar. Hans brist såsom historiker
framträder dock även här. Han var ingen arkivforskare, och hans
material var ganska bristfälligt: äldre krönikor, tryckta handlingar o. d.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
