Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Geijers uttalande om renässansen kan man därför ej se någon
motsättning mellan honom och nyromantiken. Ännu mindre skilde de
sig i den religiösa uppfattningen, ty här stå Geijer och Askelöf på
väsentligen samma ståndpunkt — bägge såsom motståndare till
neologien. Och till sist — den svenska nyromantiken hade väckts till
liv av den tyska idealistiska filosofien. På denna vilade också —
såsom granskarna i akademien riktigt insågo — Geijers skrift, och
Blanck har i detalj visat upp, vilka intryck Geijer mottagit från Kant,
Schiller och icke minst från Schelling och Schlegel. Att referera
denna undersökning förbjudes av utrymmesskäl. Men det är en punkt,
som särskilt måste framhållas: Geijers höga uppskattning av poesiens
betydelse för mänskligheten. Häri låg — såsom Blanck utvecklat —
»kärnan i den romantiska idealismens lära. Poesien var helig,
jämbördig med filosofi och religion. I olika avskuggningar framträder
denna lära hos Schiller och Goethe, hos de egentliga romantikerna
och slutligen till det yttersta potenserad hos Schelling i hans
identitetsfilosofi.» Det arbete, som här särskilt haft betydelse för Geijer,
var Schellings System des transcendentalen Idealismus:
»Avslutningskapitlet i Schellings stora verk ger klaven till Geijers spekulation 1810.
Här finna vi den närmaste källan till Geijers lära om inbillningskraften,
den ’underbara förmågan, som är människosjälens djupaste grund’,
och här finna vi den närmaste utgångspunkten för hans idéer om
konstens förhållande till tänkandet.» Mot denna romantikens
översvallande dyrkan av poesien kunna vi ställa den uppfattning, som
faktiskt var upplysningens, den åsikt, som förfäktades av »les
modernes» — att poesien i själva verket var en överflödsvara och att
de sanningar, som poesien skulle förkunna, långt klarare och bättre
kunde framläggas på prosa än på vers. I sin prisskrift proklamerade
Geijer således en filosofisk och estetisk åsikt, som stod i fullkomlig
strid med upplysningens och som på alla väsentliga punkter
sammanföll med de svenska nyromantikernas. Olikheten låg huvudsakligen i
formen, i den klara, från alla simpla utfall fria framställningen, som
skilde sig såväl från Polyfems tidigare pöbelton som från den unge
Atterboms obestridligen mycket röriga prosa. Det är denna känsla
för den klara formens betydelse, som kort, därefter, då Geijer
framträdde som poet, kom att skilja hans diktning från den samtida
nyromantiska, framför allt från Atterboms. Men — som jag ofta förut
framhållit — funnos inom nyromantiken många skiftningar, och det
är icke blott Atterboms dikt, som är nyromantisk. Från denna skiljer
sig onekligen Geijers högst betydligt, och just genom sin klarhet blev
han den nästan ende nyromantiske poet, vars dikter blevo populära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
