Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördjupat sig i den tyska filosofien, än det för hans utveckling hade
varit nyttigt. Nu kom han till ett i Sverige jämförelsevis litet känt
land, med en kultur och med samhällsvanor, som alldeles avveko från
de tyska, franska och svenska, och denna kontakt blev för honom av
en genomgripande betydelse. Genom sin börd från en gammal
bruksägarsläkt hade han vissa förutsättningar att förstå den praktiske,
industrielle engelsmannens psyke — förutsättningar, som de svenska
präst- och allmogesönerna saknade. Tack vare dessa förutsättningar
blev därför denna resa ovanligt givande. Den anträddes i augusti
1809, men varade kortare tid än som planerats, ty i följd av det
officiella krig, som vi kort därefter tvingades att börja med England,
ansågs det förmodligen rådligast för svenskarna att resa hem, och i
augusti 1810 voro de åter i Göteborg.
Det ser ut, som om Geijer hade tänkt att skriva en bok om sin resa, ty under
denna gjorde han flitiga anteckningar, och breven till hemmet göra nästan
intryck av materialsamlingar och förstudier till en dylik resebok. Av den planen,
om den funnits, blev emellertid intet, ty Geijer var mera en ansatsernas man än
en utförandets. 1834 tog han dock i viss mån upp planen, och hans då utgivna
Minnen bestå till en väsentlig del av hans brev från England — dock i en icke
så litet omredigerad form. Lyckligtvis finnas själva originalbreven kvar. I dessa
visar sig Geijer såsom en fullkomligt överlägsen reseskildrare, en vaken
iakttagare med en lätt, kvick och målande stil, ganska ofta kryddad av en älskvärd
humor.
Ett litet exempel. I London bevistade Geijer på åhörarläktarn en
parlamentssession. Motsatsen mellan regeringen och oppositionen var då ytterst tillspetsad.
Till granne hade han fått en man, som starkt luktade gin: »Han hade aldrig
förr varit i parlamentet — angrep mig strax med förklaringen av, att detta ställe
gav det största skådespel, som världen kan uppvisa — att han som en engelsman
är stolt däröver — att för övrigt hela huset är korrumperat — att en reform är
nödvändig» o. s. v. Att denna krogpoliticus — fortsätter Geijer — »för övrigt
var en freeholder, kunde höras därav, att, då han angrep alla människor med
sina republikanska glosor och ingen märkte på honom, han ropade helt högt:
The freeholders of this country are not to be insulted. Min man sov sedan under
hela debatten.»
Geijers förnämsta intresse, i England som i Sverige, var musiken, men
därjämte märker man, att ett huvudsyfte för honom var att studera den engelska
folkkaraktären. Montesquieu hade inlett hela denna rörelse, försöken att finna ut
de olika nationaliteternas individualitet. Men liksom hela 1700-talet hade han
mera konstruerat än observerat. Även Herder hade nöjt sig med att ur
litteraturen få fram dessa särlynnen, och han hade icke studerat dem på ett levande
material. Goethe hade visserligen i Götz och Werther skapat några starkt
nationellt tyska typer, men för främmande folks särlynnen hade han mindre skarp
blick; i sin Italienische Reise har han framför allt intresserat sig för konsten och
vida mindre för människorna. Geijer däremot börjar redan vid ankomsten till
England detta människo- och nationalitetsstudium, och då han går på teatern
samt — väl av hänsyn till Schinkel — besöker varietéer, är det framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
