- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
421

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin och den religiösa rörelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vart stiger din suck, o mitt klappande bröst?
Var höres, o bedjande hjärta, din röst?
En främling jag står på den ödsliga strand,
        Och känner en längtan,
        En traktan, en trängtan —
Jag vill över havet till okända land!
— — — — — — — — — — —

Inbyggarna alla på världenes ö,
Jag vet, hur de födas, jag vet, hur de dö,
Och hur, dessemellan, de larma en stund —
        En myggdans, som stimmar
        I solskenets timmar,
Förrn natten gör slut på båd’ strid och förbund.
— — — — — — — — — — — — — — —

Nu lägger jag neder min pelegrimsstav
Och ser mot det stilla, det stjärnströdda hav,
Förmår ej att vända mitt öga från er,
        I strålande öar
        I azurens sjöar,
Som dagens, när dagen hos oss har gått ner.

O, låten mig följa de facklor, I tänt!
Jag har ingen lust med den värld, som jag känt,
Jag andas ej fritt på dess kvalmiga strand,
        Mig driver en längtan,
        En aningsfull trängtan,
Jag vill över havet till okända land!


I sitt minnestal över Wallin framhöll Geijer särskilt det
disharmoniska, brutna i den bortgångnes väsen: »Han åtrådde stillheten och
levde i bullret, längtade efter den obemärkta lyckan, och lyckan ville
ej, att han skulle vara obemärkt. Att ständigt uppgöra planer för
lugnet och aldrig i livet nå det, blev hans lott.» Slutligen bröts han
under den börda, som lagts på hans skuldror: »Han lades på sin
dödssäng med förkänsla av vad som förestod. Jag stod vid denna dödssäng.
Den döendes hänryckta blick skall jag aldrig förgäta. Men jag hörde
honom ock säga såsom till sig själv: jag går — jag går — jag har
föga njutit av livet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free