Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Wallin och den religiösa rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i pastoralutskottet — får jag i det följande tillfälle att redogöra och vill här blott
nämna, att Wallins provpsalmbok trycktes 1816, varefter den, sedan några
ändringar blivit gjorda, stadfästades i januari 1819.
Romantikens insats.
Frånser man Wallin och Franzén, som intogo en särskild ställning,
voro de ledande inom den svenska litteraturen före romantikens
genombrott neologer — så Leopold, Rosenstein, Gyllenborg,
Oxenstierna, Lehnberg. Å den andra sidan märker man, att de religiösa
frågorna börjat intressera samtiden, och särskilt hade kantianen Åström
— en bland de flitigaste medarbetarna i Adlersparres Läsning —
skrivit ganska många uppsatser, i vilka dylika frågor behandlats. Men
så till vida stod kantianismen ännu kvar på 1700-talets ståndpunkt,
att religionen företrädesvis sågs ur moralens synvinkel. De unga
romantikerna voro däremot med ytterst få undantag verkligt religiösa
naturer, särskilt Atterbom och Hedborn, och redan det inträdestal,
som den förre 1807 höll i studentsällskapet Musis amici, handlade
om religionens oskiljaktiga samband med poesien. Utgångspunkten
för honom var romantikens hat mot upplysningstidevarvet, mot vars
irreligiositet han riktade ett våldsamt anfall, och det är tydligt, att
den unge författaren fått sina uppslag från Tyskland, ehuru
visserligen jordmånen var förberedd genom den religiösa uppfostran, han
mottagit i hemmet. När sedan nyromantiken framträdde inför
allmänheten, var den nästan lika mycket ett religiöst parti som ett
litterärt. Då det äldsta organet, Polyfem, med juli 1810 från en
skämttidning övergick till större allvar, inleddes det första numret för
halvåret med en förut (sid. 79) citerad artikel, delvis riktad mot
encyklopedismen, som sökte »rent av utrota all yttring av människans högre
natur». I början av 1811 följde Askelöfs redan utförligt refererade
artikelserie Om religiositeten i Sverige (sid. 79—81), som kan anses
såsom den nya skolans religiösa manifest. Särskilt viktigt var hans anfall
på den Lehnbergska predikostilen och på den av Lindblom igång-
satta psalmboksrevisionen: vi hava »så många goda psalmer bland de
gamla, att en ny psalmbok är fullkomligen onödig». Strax därefter
fortsatte han med en kritik i samma anda av den avskedspredikan,
som C. P. Hagberg — jämte Wallin tidens mest skattade predikant
— hållit i Storkyrkan, och skrev, fortfarande 1811, en ny
artikelserie: Om predikningar.
Den iver för sanning och rätt — så börjar den — »som ensam legat till grund
för företaget att utgiva en tidning sådan som denna», har varit orsaken till
uppsatsen om religiositeten och kritiken över Hagbergs predikan. Vi väntade, att
man skulle kalla oss »svärmare, galningar, herrnhutare, swedenborgare m. m. m. m.,
som vi ansågo oundvikligt, emedan vi kände tidevarvet, nationen, dess litteratörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0462.html
