Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den liberala pressen före 1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läsare, utan långa avhandlingar, vilka dessutom ofta avbrötos, innan ämnet
behandlats till slut. Till råga på allt upptaga ofta noterna lika mycket plats som texten.
Men den svenska publiken var ännu icke bortskämd av för mycken
tidningsläsning.»
Ungefär samtidigt med Argus, i början av 1820, startade även en annan liberal
tidning, Stockholms Courier, vars egentliga syfte tyckes hava varit att beivra
övergrepp och missförhållanden inom ämbetsmannavärlden. Dess tillvaro blev ej lång.
I upprymd sinnesstämning hade en läkare och en skollärare druckit en skål för
Gustav V (d. v. s. Gustav IV Adolfs son) och med anledning därav blivit såsom
majestätsförbrytare dömda till döden. Då Stockholms Courier tillät sig att klandra
denna dom, blev den indragen; och de båda utgivarna, bröderna Theorell,
förklarades oberättigade att »något dagblad eller periodisk skrift utgiva». Ej heller
försöken att under andra titlar fortsätta Courieren lyckades, och med slutet av 1822
var dess saga all. Ehuru även åtskilliga andra tidningar utkommo under detta
årtionde, fingo de dock icke något mera betydande inflytande på den allmänna
opinionen, och det stora genombrottet i den svenska pressens historia skedde först
med Aftonbladets framträdande 1830. Enligt vår tids måttstock hade 1820-talets
oppositionspress varit mycket tam, och man har därför svårt att förstå den
oerhörda förbittring, som i konservativa kretsar rådde mot Argus och Courieren.
Något pöbelspråk — såsom i Grewesmöhlens och Boyes broschyrer — begagnade
tidningarna icke, och de flesta av de idéer, för vilka de gjorde sig till tolk,
förefalla oss tämligen solklara. Jag behöver blott erinra om den mot tryckfriheten
alldeles stridande indragningsmakten och den av regering och domstolar omfattade
meningen, att ett klander av en regeringsåtgärd var ett klander av H. M.
Konungens egen person, för att man skall finna, att den liberala pressens
opposition i all huvudsak var berättigad.
Någon betydande ledare inom journalistiken hade liberalismen likväl
ännu icke, under det att motsidan däremot räknade flera ypperliga
förmågor. Såsom de främste på 1820-talet räknades Geijer och Hans
Järta. Vi vända oss först till den senare, som företer en ur många
synpunkter ytterst intressant utvecklingsgång.
 |
| Titelvignett av J. G. Ruckman efter F. W. Westin till Recueil de lettres... de Charles Jean. Stockholm 1825. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
