Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledning härav anhöll han, att Tegnér och Ling, till vilken han också
skrivit, ville bliva medarbetare i Phosphoros. Tegnér avböjde detta
anbud, huvudsakligen därför att han ej ville skriva i något polemiskt
organ, men efter vad han svarade Atterbom, därför att han förut
engagerat sig för en tidning, som Agardh ämnade utgiva i Lund. I
brevet har han dessutom infogat en ypperlig kritik av goticismen —
till vilken jag sedan skall återkomma — och denna kritik visar, att
han stod Adlerbeths goticism mycket fjärran, liksom även Atterboms.
På hösten samma år fick han ett brev från Adlerbeth, vari denne
dels meddelade honom, att man invalt honom i Götiska förbundet,
dels uttryckte förbundets förhoppning att i Tegnér »finna en verksam
befordrare av sina syftemål». Det senare avböjde Tegnér: »Det skulle
glädja mig, om jag framdeles(!) på något sätt kunde rättfärdiga dess
förtroende. För närvarande är jag sysselsatt med för mycket gudliga
studier för att kunna tänka på de hedniska sånggudinnorna, vilka
dessutom, i likhet med andra sånggudinnor, hittills föga gynnat mig.»
Och så fortsätter han med en kritik av Adlerbeths goticism, som
antagligen föreföll den ortodoxe göten såsom ren hädelse: »För övrigt
anser jag idéen om återlivandet av forntidens nordiska minnen för
verkligen hög och patriotisk. Men månne det icke är en ensidighet
att vilja inskränka förbundets ändamål endast härtill? Eller kan vår
tid verkligen möjligtvis återföras till götiska tänkesätt? Den götiska
anden vilar i våra ättehögar, och den stora döda kunna vi ej
uppväcka. Nordiska mytologien med vad därtill hörer är visserligen en
ganska kraftig och skarpt bestämd poetisk form; men ensidig är den
likväl. Det är blott hjältesidan av livet. Kraft och självständighet i
konst och vetenskap, i handlingar och tänkesätt böra vi söka, men
näppeligen i götiska former, på samma sätt, som vi avlagt fädernas svärd
och brynjor utan att därför vilja avlägga deras tapperhet. Månne alltså
icke Idunas plan kunde och borde utvidgas till allt, vad som på något
sätt kunde bidraga till nämnda ändamål under vad form som helst?
Detta vore i min tanke äkta götiskt, ej blott antikvariskt och kuriöst.»
På nyåret 1812 kom Tegnér till Stockholm och tog då sitt inträde i
förbundet, där han valde namnet Bodvar Bjarke; men något äreminne
över denne höll han aldrig, och ehuru han blev god vän med
Adlerbeth, lånade han sig aldrig till dennes barnsligheter. Och i själva
verket fick han nu Iduna till ett uttryck för den goticism, som han
ansåg vara den riktiga och som var vida skild från Adlerbeths. Till
denna skola vi sedan komma i det kapitel, som egnats åt Tegnér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
