Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för denna gången om det pris, han stiftat.» Egendomligt nog hade
Tegnér då icke läst Bacchanterna, utan trodde, att frågan gällde
Martyrerna, som utkommit 1821 och som under föregående år, såsom vi
minnas, av akademien bedömts. I sitt brev till Leopold med förord
för Zetterstedt yttrar Tegnér sig därför om Martyrerna, men även
om Stagnelius’ hela skaldskap. Yttrandet är intressant, särskilt med
hänsyn till frågan, huruvida Tegnér och Stagnelius kunna
sammanföras till den grupp, som man kallat »neutrer». Någon har sagt mig
— skriver Tegnér — »att man härvid tänkt på Stagnelius för hans
tragedi Martyrerna. Stagnelius har visserligen mycken poetisk gåva
och isynnerhet en rikedom och fyllighet i diktionen, som är all heder
värd; men det synes mig, som hans talang blivit något missledd
genom metafysiskt grubbel och den nu gängse poetiska gulsjukan
och sentimentala pjunket. Det har alltid förekommit mig, som poesien
ej annat vore än ett väl organiserat sinnes hälsa, en lek, föranledd av
överflödande intellektuella livskrafter, ett fröjdesprång utöver
vardaglighetens gränser; men en poesi, som begynner med kikhosta, slutar
gärna med hektik och feberrodnad på kinderna. Spartanerna
bortkastade de barn, som voro födda allt för sjukliga. Jag tror vi gjorde
ej så orätt, om vi på samma sätt behandlade de poetiska foster, som
komma till världen med för svagt bröst och för blek hy. Står icke
dessutom hela vår litteratur full med tårekrukor, som drypa i
månskenet, och införskrivas ej stundeligen nya från Tyskland? Vad
särskilt angår Martyrerna, så vill jag icke neka den poetiska förtjänsten
av en och annan scen däruti, men jag bör dock tillägga, att om
kristendomen vore sådan, som den där föreställes, en bra karl lätt kunde
frestas att avsäga sig den och bli antingen jude som 1817 års ständer
eller turk som den heliga alliansen.» För den gamle upplysningsskalden
Leopold bör detta anfall på hela den nyromantiska rörelsen hava varit
mycket tilltalande, och i sitt svar förklarade sig Leopold fullt ense med
Tegnér. Akademien borde icke »belöna blotta geniet, blotta talangen
hos en författare, om han för övrigt vandrar på förtappelsens väg».
Den enda recension, som kom Bacchanterna till del, var i den
gamla skolans organ, Stockholms-Posten, och recensenten hade
tydligen icke förstått det minsta av dramat: »Det friska grekiska livet
saknas, och i stället för den vilda, men kraftiga tiden av
människosläktets utveckling, som händelsen tillhör, finner man sig försatt i
detta sjukliga överblomningstillstånd, som författaren så väl skildrat
i Martyrerna. Aven versen vacklar, liksom hade den en känning av
detta misstag om ämnets natur.» Dock hade recensenten funnit flera
vackra partier, särskilt Orfeus’ dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
