Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett nordiskt sagoämne, och genom denna kombination av nordiskt och
grekiskt blev han Stagnelius’ föregångare. Men också blott häri, ty
Stagnelius förmådde, vad Ling icke förmått: att skapa ett verkligt
konstverk, i vilket romantik, antik och nordisk forntid sammangjutits
till ett helt. En grekisk tragedi inledes i regeln med en s. k.
prologos, som av Aristoteles definieras såsom den del av tragedien, som
föregår körens inmarsch. Den utföres vanligen av två personer och
hade till uppgift att sätta åskådarna in i den handling, som skulle följa.
Så sker ock i Sigurd Ring. Dramat börjar därmed, att Gerda,
hjältinnan Hilmas fostermor, uppträder. I kungaborgen tillredes ett
bröllop för Hilma och Ragnar, men Hilma — berättar fostermodern
— fylles av en dunkel oro: »Anar hon en sorglig framtids skick?
Och kan den anas?» Själv har Gerda haft olycksbådande drömmar,
och den hotande stämningen förhöjes, då Hilma kommer in. Hon
fruktar, att bröllopsfesten skall förbytas i en likfärd:
Föds ej envar till lidandet och döden?
Och ristar Nornans hand ej allas dom
I gyllne tavlan? Av en dunkel framtid
Vi hotas alla, och åt alla redes
En sorglig boning hos den svarta Hel.
Vad är vårt liv? Blott ett försök att leva.
Tillfylles ingen levat har ännu.
Vid dödens port, vid gränserna av intet
Vi se tillbaka på ett lämnat intet.
Sig själv en evig gåta mänskan är,
Vet ej, vi ödet henne väckt ur natten.
Ej fegt jag sörjer för mig själv. Med ära
Jag levat har, med äran skall jag dö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
