Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken / 207 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsala-romantikerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av Östgöta landskap) ojämförligt den bäste — den ende, hos vilken
någon gnista till självständighet förmärkes ibland dessa medbröder,
imitatorum servum pecus, som gå väderstinna av tyska fraser.
Varken med dessa eller den store Wallmark har jag för övrigt någon
personlig bekantskap.» Kort
därefter måtte de emellertid
hava lärt känna varandra, och
bekantskapen övergick snart till
den varmaste vänskap. I
huvudpunkterna stämde deras åsikter
också överens. Båda voro varmt
religiösa personligheter, och hos
båda var religiositeten starkt
färgad av tysk filosofi. Inom
politiken närmade sig Geijer
nu allt mera det konservativa
lägret, dit Atterbom alltid hört.

A. Grafström. Litografi av A. J. Salmson. Nordstjernan. 1844.

Båda voro poeter och såsom
sådana fiender till den prosaiska,
eftergustavianska utilismen,
båda svärmade för fornnordisk
och medeltida diktning, och
det var därför ganska naturligt, att de till sist skulle finna varandra.
Visserligen fanns det också stora olikheter dem emellan, både till
karaktären och till livsuppfattningen. Men dylika olikheter funnos
ock mellan den nyromantiska skolans övriga medlemmar, och
samtiden hade därför knappast orätt att räkna Geijer till den nya skolan;
flera gånger betecknades han t. o. m. såsom dess chef. 1813
började Geijer och Atterbom att skriva i varandras tidskrifter. Jag har
i dag — heter det i ett brev från Geijer till Atterbom den 3 juni
1813 — »läst din marsch, som Arrhenius förde med sig, och jag
tycker mycket om den. I anledning därav begagnar jag mig av första
tillfälle att be dig, att du ville tillåta oss få införa den i nästa häfte
av Iduna, som vid midsommartiden, tror jag, utkommer.» Där inflöt
den ock. Samma år fick Atterbom för 1814 års kalender av Geijer
de båda dikterna Vallgossen och Omständigheter, för den nästa
årgången ej mindre än fem dikter, bland dem Den lilla kolargossen,
och i 1816 års kalender lästes Geijers varmhjärtade sonett till
Atterbom: »Du arma, varma, fromma sångar-hjärta!»

Sjung, svan! Upplös i välljud dina öden!
Dig himlen gav, vad högsta tröst jag skattar:
Ett klangrikt bröst i glädje som i smärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>