Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmsromantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flickorna. Men först måste han flyga till Kasan med ett kärleksbrev,
som en knes uti Odessa skrivit till en skön prinsessa. Efter denna
scen växlar handlingen hastigt från poesi till prosa och flyttas till
Jakobs torg i Stockholm, där några brandvakter — alldeles i
Shaksperes stil — konversera med varandra.
— Vet ni, vem som bor där i huset?
— Nej.
— Vad ni ä’ ena dumma kreatur! Där bor ju Don Juan; det vet ju hela
Stockholm.
— Vem är Don Juan?
— En karl som vi.
— Nå, var det alltihop?
— Ja, det var det. Men kan ni nu säga mig, vem Don Juan är?
— Nej.
— Åsnor! Han var ju en karl, sad’ jag.
— Åh, du sladdrar så i vädret. Vem visste icke det?
— Ja, efteråt, det tror jag. Jag skall ytterligare säga er, vem han är. Det är
en karl; men en lustig karl, en glad karl. Han dricker vin och tycker om vackra
flickor. Han är just en brandvakt. När alla andra sova, så brukar han vaka.
Han sjunger om brand liksom vi. Där är hans fönster, just det där, som jag
pekar uppå.»
Fönstret öppnas, en repstege firas ned, och Don Juan och Lucrèce, klädd som
gosse, visa sig i fönstret — det är den tredje av de olika världarna i
Midsommarnattsdrömmen.
Lucrèce: Min Gud! Klockan slog halv tre! Jag måste skynda hem, portnyckeln
har jag i ridikyln. Allt är tyst. Ingen fot rör sig. Ack, om jag
vore väl nere!
Don Juan: Mitt vackra barn, det är inte första gången heller, som du gör
denna promenad, du min lilla icke romerska, men romaneska
Lucrèce. Se så! Tag mig i hand och var icke förskräckt! En
avskedskyss.
Lucrèce kommer ned för repstegen, men gripes av brandvakterna, som
emellertid få en sedel av Don Juan och på grund härav släppa henne. De följande
scenerna spela bland bondfolk på Lovön. Jerker och Karin skola gifta sig med
varandra, gossar och flickor plocka blommor och dansa, en länsman super sig full,
fjärdingsmän och polisbetjänter komma in, och några av flickorna föras till
Stockholm för att konkurrera vid rosenfesten. Den andra akten försiggår i Stora
börssalen och inledes med en stor procession: »1) Stadens polis, två och två, 2)
Ordföranden med hjärtprovaren i hand, 3) Kommittéen för rosenfesten, 4) Stadens
barnmorskor, två och två» etc. etc. Så börjar orkestern, anförd av Don Juan, och
därefter vidtager dygdeprövningen, som är tämligen drastisk och slutar därmed
att Lucrèce tilldömes priset, sedan den präktiga Karin alldeles underkänts. Med
den tredje akten flyttas vi först ånyo till älvvärlden, men så blandas alltsammans
ihop i ett nästan oupplösligt virrvarr: Hussu, Kupido, Ekorre, Uggla, kommitterede
från rosenfesten, barnmorskor, länsmän, Natten, häxor, poliser o. s. v., varpå det
underliga dramat får ett slags avslutning, därmed att Jerker och Karin bli gifta.
Denna planlöshet är icke den enda. I Rosenfesten har Dahlgren blandat hop
stycken, fyllda av en verkligt ypperlig lyrik, med ett rent nonsens, som sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
