Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro ej sagda av någon skald i något språk. Den har oöverträffliga
ställen, som ej kunna läsas utan förtjusning. Du är lycklig och
olycklig med så stora gåvor. Emellertid — vad kan man säga dig annat
än: macte virtute, generose juvenis. I anledning därav får jag med
vänskapens rätt be dig att, så snart du kan, fullborda det poem, varav
du givit så lyckliga prov och åtminstone på någon tid avsvära all
smärre lyrik.»
Tyvärr följde ej Atterbom detta visa råd — kunde det måhända ej heller, ty
närmast gällde det för honom att avlägga examen. På sommaren 1815 blev han
emellertid promoverad, och nu tänkte han fullborda Fågel blå. Det lugn, som
han ansåg sig behöva, fick han dock icke, ehuru han med sin optimism ständigt
trodde, att hans Fågel blå inom kort skulle bliva färdig. Då 1814 års kalender
1817 utgavs i en ny upplaga, yttrade han i företalet, att »det hela» av Fågel blå
»snart» skulle underställas allmänhetens omdöme. Detta »snart» sköts emellertid
allt längre i framtiden. Först sedan han kommit till Rom, återupptog han
arbetet på sitt sagodrama. Under vandringar i Villa Borghese i maj 1818 och
sedan under sommarvistelsen i Albanobergen nedskrev han en mycket vidlyftig
plan till det hela — men därjämte planlade han ock en större episk dikt om
Erik den helige. Med dramat ansåg han sig likväl vara så långt kommen, att
han i brev till Geijer från Wien kunde utlova, att Fågel blå med det snaraste
skulle bli tryckfärdig såsom en andra del i de Samlade skrifter, han kort efter
hemkomsten skulle utgiva; därtill behövde han dock »ett halvt års oavbrutet lugn».
Detsamma upprepar han 1820 i brev till Hammarsköld. Men i stället att
fullborda Fågel blå, kastade han sig då på det andra sagodrama, Lycksalighetens ö,
som han samtidigt, 1811, planlagt. Detta utgav han under åren 1824 och 1827.
Efter detta blev han, 1828, professor i filosofi, och nu togo föreläsningarna hela
hans tid. Tanken att fullborda Fågel blå tyckes han nästan hava övergivit, ty i
mars 1830 skrev han till Beskow: »I anledning härav får jag berätta dig, att jag
ämnar använda denna sommar till fullbordan av något, som jag sistl. sommar
blott hann börja: nämligen en revision och redaktion av mina äldre och nyare
auktorsförsök. Jag vill först bland de poetiska och sedan bland de prosaiska
utvälja dem, som jag anser förtjäna överleva mig — åtminstone i mina vänners
minne. Mycket, som hittills ej varit tryckt, kommer då att utgivas. Den
allmänna planen är denna: det hela skulle bestå av fyra oktavband, av vilka det
första skulle innehålla mina smärre dikter (varibland åtskilliga nya Blommor och
Fågel blå något tillökt, men dock fragment)». Härav vill det synas, som om —
planen frånsedd — han ej kommit längre än till några få scener utöver dem,
som tryckts i Poetisk kalender. Sedan fortsätter han: »Min favoritönskan är att
sedermera få överlämna mig åt utförandet av en gammal ungdomsplan, som jag
tror mig förr ha för dig nämnt: en hjältedikt på mitt vis över Erik den helige.
Jag har bland mina papper upptäckt, att jag redan 1808 spekulerade därpå; tio
år senare, under mitt vistande i Italien, återkom detta projekt för mitt sinne med
största livlighet». Nu skulle han söka utarbeta denna hjältedikt. Därav blev
emellertid ingenting, och i stället återupptog han på somrarna 1836 och följande
år arbetet på Fågel blå. Men även då kom en annan plan emellan: en tragedi
med ämne ur Sigurdssagan. I tidskriften Mimer (1839) och Brage og Idun (1839)
trycktes dock några nya fragment, och i maj 1841 berättade han för Beskow, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
