- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
95

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stridens följder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Musik i natten brusar,
Sprängd är var längtans damm,
Och livets springbrunn frusar
I vinets böljor fram.


Till borgen kommer så en pilgrim. Vid sitt hjärta bär han Marias
bild, och på hans arm vilar en cittra.

I trakter långt från Norden
Jag kallas trubadur;
Dock överallt på jorden
Finns strängspel och natur.

Jag bär i cittrans gömma
Den forna fromma tid.
Från sagans gullflod strömma
Lycksalighet och frid.


»Ty jag är sagans son», »en dröm jag är, en trånad», och till den
helga graven går min pilgrimsfärd.

»Glöm ej, när jag försvunnit,
Hur glad jag sjöng för dig!
Det är, för vad jag brunnit,
Den lön, jag önskar mig.

»När nattens ögon glindra,
Sjung mig i kvällens vind,
Och låt mitt minne tindra
I pärlor på din kind.»

Och redan över fälten
Med citterklang han gick;
Då såg den unga hjälten
En tår i jungfruns blick.


Det var denna romantikens poesi, som Afzelius och Atterbom
genom Svenska folkvisor och Nordmansharpan åter ville väcka till liv
och sätta såsom en motbild mot Tålamodet, Handen, Religionens
nödvändighet, Sanningen, Uppfostraren och andra dylika av Svenska
akademien prisbelönta dikter. Såsom ett led i denna kamp, icke så
som filologiska specimina, äga deras »folkvisor» sin största betydelse.
Att nyromantikerna oerhört överskattade dem, är sant. I »folkets»
diktning sågo de nämligen något annat och mer än vi. För dem var
den ett utflöde av en mystiskt fattad »folksjäl» och därför av en
högre art än konstpoesien. Men kanske just i följd av denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free