Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden mellan gamla och nya skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
edert bouffoneri icke anser eder vara juges competents över mina förtjänster. — Det,
tyckte jag, var starkt nog. Bravo och skratt genomskallade nu också hela
byggnaden. Slutligen upphörde även detta buller, och Homerus frågade mig, i vilket
skaldeslag jag i synnerhet utmärkt mig. Jag är lika utmärkt i alla, svarade jag.
Då skulle du ha sett, huru de bestormade mig. Ack, läs upp för oss en tragedi,
sade Calderon. Eller en heroisk ode, ropade Pindarus. Eller en satir, smålog
Horatius. Eller en kärlekshymn, frampustade den magre, melankoliske Petrarca.
Eller ett filosofiskt poem, sade Lucretius. Ja, må göra, inföll jag. För ett
filosofiskt poem fick jag den stora medaljen, som ligger där under bordet, och
detta härliga skaldestycke vill jag för eder uppläsa. Nu framtog jag mitt
manuskript och började, men jag hade knappt hunnit till hälften därav, förrän det
blev ett fasligt buller. Somliga skrattade, somliga gäspade och somliga sade,
att det var den värsta probersten på Tålamod m. m. Slutligen tillsade mig
Homerus att upphöra, och en av mina landsmän, Grellnek (Kellgren),
framträdde, tog mig i axlarna, förde mig till dörren, och i det han skuffade ut mig
sade: Min herre, kom i håg, att man ej har snille, för det man har munnen full
av stora ord.»
Rolig är också den i n:r 40 intagna Lag och ordning, hwarefter thet tungusiske
poeteri allmänneligen förrättas skall,[1] där man får följande definition på en tragedi:
»Then tungusiske tragoedia eller sorgespel skall efter thet fransöske mönster
aldeles affattad wara. Ej må then öfwer eller under fem acter innehålla. Then
skall alltid angå någon kärlekshändelse, som på mäktige staters och rikens bestånd
eller fall inflytande haft, och alltid sluta sig med ett, högst twenne mord, hwilka
dock ej på skådeplatsen werkställas måga. Heroes skola utan all karakter wara
och qwinnorne af förtwiflan rasa; dock må wackre moraliske sententier och
ordspråk the handlande stundom i munnen läggias, heldst theatern är allom en
dygdeskola. Till thessa werk får ej annat än thet långa, släpande alexandrinska
versslaget brukas. Understår sig någor att häremot bryta och the grekers eller
tyskars efterdöme åberopa, blifwe förklarad owärdig att namn af tungusisk poet
bära.»[2]
Striden fördes till en början blott av de i huvudstaden bosatta nyromantikerna,
men redan i slutet av februari fingo de bundsförvanter i Uppsala. Atterbom
skickade då in till Polyfem en samling ej vidare lyckade »xenier» och fick ett
ytterst varmt svar från Askelöf: »Ni är den förste gladiator, vars mäktiga arm
upplyfts att understödja en (för att tala tydligt) svag äventyrare, som utan
besinning störtat sig bröstgänges i en olika kamp.» Även Palmblad kom med ett
bidrag och skrev till Askelöf: »Det är ett osynligt band, som bör förena varje
nitälskare för det sanna och goda, och de, som sträva åt ett gemensamt mål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
