Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Genombrottets närmaste förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drick ur naturens moderpokal berusande vällust,
Skåda i liljans kalk korsets stjärna, som nu,
Bådad av Schlegel och Tieck, uppgår ur den purprade östern,
Och med Novalis förstå gravens sublima symbol!
Heliga sångmö! Vi svärja din fana, men medan vi vässa glavarna mot de
mamelucker, som besatt den heliga graven, »töm av tysk poesi nektarn, den himmelska,
töm! Än bland die Söhne des Thals,
Än kringsvärma med Schleglar och Tieck i romantiska världar,
Lär av en yppig Jean Paul kvickhetens skiftande form!
Fördomsfri, beundra med mig den härlige Goethe,
Som antik och naiv tronar i sångens Olymp!
När man känner, till vilket föremål denna högstämda dikt skrevs,
verkar den ju icke så litet pueril, men i viss mån kan den betraktas
såsom en programdikt för Auroraförbundet. Den fylles av denna
»morgonrodnadsmystik», som låg bakom det nya namn, förbundet
valt, och det var, såsom Santesson framhållit, tydligen Atterboms
mening »att idealisera den verkliga Sofi till likhet med en viss typ av
grekisk humanitet och livskänsla». Uppslaget hade han fått från Fr.
Schlegel, och liksom hos denne hava hellenism och romantik här ingått
förening med varandra. Det kvinnoideal, som i dikten uppställes, är
det nyromantiska i dess motsats till Rousseaus och fru Lenngrens,
och samtidigt får Atterbom här tillfälle att framlägga både ett
religiöst och ett litterärt program.
Aurora och revolutionen.
Under det följande året, 1809, bliva intrycken från den tyska
nyromantiken än starkare, särskilt från den nya tyska filosofien, och
mycket sannolikt är, att Atterbom här påverkats av Höijer, vilkens
föreläsningar han åhörde. I mars inträffade revolutionen. Av de
unga Uppsalaromantikerna hälsades den icke med någon hänförelse.
Den strängt religiöse, moraliskt oböjlige konungen var föremål för
deras beundran och kärlek. Med de fel och misstag, som tillhöra
människan — skrev Palmblad — var Gustav Adolf »ändock en
verkligen stor karaktär, upphöjd över de kräk, som likt säven böja sig
för alla vindar... Med ett ädlare hjärta tenderade vår Gustav Adolf
mycket åt Filip den andre, som i alla fall var en sublim man och den
siste av Spaniens store.» På samma ståndpunkt stod Atterbom.
Såsom vi förut sett var han redan före sin bekantskap med den tyska
nyromantiken rojalist, legitimist, reaktionär eller hur man vill kalla
det politiska åskådningssätt, som sedan fick ett uttryck i den heliga
alliansen. Napoleon hade han alltid hatat, och i sina brev kallade
han honom Beelzebub: »Jag skrattade vid tidningen om Beelzebubs
sista seger, men detta skratt var med hån riktat mot min barnsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0080.html
