Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottets närmaste förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började svärma för den fornnordiska litteraturen, läste Hervararsagan samt
Herrauds och Boses saga. Av folklitteraturen var han likaledes intresserad och
berättar, att den lectio præcursoria, som han för gradens vinnande tänkte hålla,
skulle handla »om våra gamla folksagor, såsom Lunkentus m. fl.». Av den
orimmade versen var han redan från början en entusiastisk anhängare, i den nyss
omtalade uppsatsen, Rimmets historia, upptog han Thorilds strid mot Kellgren,
och det hade hos honom nästan blivit en fix idé, att Svenska akademien var en
fiende till denna vers — trots det att akademikern Adlerbeth gjort sin viktigaste
insats genom sina metriska översättningar och akademien alldeles samtidigt
belönade Tranér för dylika. Redan nu uttalade han sig mot parafraserade
översättningar och hade blivit en hänförd beundrare av den grekiska litteraturen:
»De auktorer, jag läste, övertygade mig, huru mycket de stackars grekerna tid
efter annan blivit spolierade, isynnerhet av latinarna. De ha med sina stölder
verkligen gått stort tillväga. Jag vill ej tala om mästertjuven Vergilius, utan även
Horatius, Ovidius, Tibullus, ja, nästan alla deras poeter hava idkat samma
hantverk.»
Alla de nya riktningarna spegla sig således, mer eller mindre starkt, i de båda
vännernas brevväxling. Men därför hade de icke avgörande brutit med de gamla
mönstren. Den bästa proberstenen är här deras uppfattning av Leopolds diktning.
I början av 1804 skrev Hammarsköld: »Sedan du sist var här, har jag läst
Franzéns Sång över Creutz. Har du läst den? Jag tycker, att du skall isynnerhet
älska den. Den är full av dessa högre utflykter, dessa djärvare drag, som blott
äro gjorda för din själ och av vilka vi på vårt språk icke hava några exempel
utom av Leopold och honom.» I slutet av samma år är tonen dock ej fullt så
entusiastisk: »Att vi skulle bliva ense i omdömet om Leopold, därom var jag
säker, så snart du med allvar studerade denne sublime poet. Men våra åsikter
om honom voro ock aldrig mycket delade. Leopolds styrka är i den filosofiska
oden, och i den genren måste alla våra skalder vika för honom. Men i det
erotiska är han en stympare. Där är Kellgren mästaren. Kan du läsa hans Kristina,
Fredrika, Rosalie, Saknad, Imitation efter Propertius och framför allt Inbillningens
värld utan rörelse? Jag kan det icke. Leopolds Virginia är svenska plattheter
skurna efter Racines form.» Berömmet är visserligen, som man ser, ganska
reserverat, men Leopold är ännu för honom en »sublim poet», och betecknande är,
att Hammarsköld just framhåller de filosofiska dikter, mot vilka nyromantiken
sedan så skarpt uppträdde. Ännu i slutet av 1808 hade han ej brutit med Leopold,
och en liten uppsats, som han i februari 1806 införde i Linköpings-Bladet, visar,
att han vid denna tid ännu ej alldeles försvurit sig åt den schlegelska skolan.
Uppsatsen heter: Korta underrättelser om de förnämsta tyska poeter. Han börjar
med Lessing, som han prisar, därför att »han bröt den falska franska smakens
bojor», men som han anser hava varit »mera kritikus och filosof än poet. Aldrig
författade han något vittert arbete för det skönas skull, utan alltid efter en helt
och hållet heterogen idé. De flesta, ja, man kan säga alla hans poetiska verk
äro barn av det kalla förnuftet.» Högst sättes Goethe, för vilken han har idel
lovord, och han har här uppmärksammat skillnaden mellan der Stürmer und
Dränger och nyhumanisten. För Schiller såsom poet har han däremot mest klander.
»Hans poemer förtjäna därför snarare namn av versifierade filosofismer, och hans
prosaiska avhandlingar äro vida bättre än hans skaldestycken.» Av Tysklands yngre
poeter — fortsätter han — »har ingen gjort så mycket uppseende som Ludwig Tieck
och ingen så väl förtjänt det. En svärmande inbillningskraft, bitande sarkasmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
