Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottets närmaste förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tårar.... Glädjens dar äro slutade för mig, och i min levnad börjas
en ny period, svartare än den stormigaste höstnatt. Den stråle, som
upplyste min framtid, är släckt och hoppet dött i mitt hjärta, och
var övertygad, att, om ej min ömma älskade mor vore till, skulle
du i stället för detta brev få mottaga underrättelsen om din olycklige
väns död.» Och i ett annat brev heter det: »Ofta vandrar jag med
beklämt hjärta under de aspar, som beskugga vägen till Tuna, ofta
sitter jag i Karlsruhe och tänker på min olyckliga, hopplösa kärlek,
seende på de gulnade, avfallna löven, under det korparnas hemska
rop besvara mina suckar.» Också Livijn levde i en romanvärld, men
i en något olika. Hans ideal var tydligen de våldsamt passionerade
Klingerska hjältarna, utsvävande och dödsföraktande: »Mord, blod,
dolkar, förgift, frihet — sköna saker! Med dem skall man kunna
uppväcka mig, om jag ock vore halvdöd.» Ehuru Hammarsköld gick
i den mera sentimentala Wertherstilen och affischerade ett djupt
förakt för lånbibliotekens romaner, var även han en beundrare av de
»ädla rövare», som då blivit så på modet: »Ofta, då jag med mörka
blickar betraktar den eld, som förtär mig, och den svarta,
ogenomträngliga natt, som höljer min framtid, suckar jag över detta land,
som är berövat — rövare. Har du läst Mazarino? Kolmården och
Käglan och Majstigen, vilka sköna gömställen för rövare! Min
hembygd har också skogar, som kunde vara passande boningar för dessa
fria, oberoende människor.» Särskilt förälskade sig de båda vännerna
i en roman i denna stil, Franz von Hill, som de — med orätt —
trodde vara av Klinger. Om hjälten skriver Hammarsköld: »Liksom
jag hänfördes han av en häftig passion under denna grymma
sysslolöshet, som förtär själens krafter och ger sinnligheten och fantasien
herraväldet över förnuftet. Från denna svaghet föll han snart till
brott, och detta alstrade det rysligaste slut. Ännu en likhet med mig
måste jag anmärka. Han ägde en ädel, förträfflig vän, så uppriktigt
tillgiven som du, Livijn.» I sina brev uppträda de hädanefter under
namnen von Hill och Osirski. Naturligtvis fantisera bägge om
självmord. Då Livijn berättar, att han fått 45 riksdaler, tillägger han:
»Därav har jag avlagt och förseglat 5 för att köpa mig ett par
pistoler», och till det vittra sällskap, varom strax skall talas, inskickade
han en avhandling om självmord. Samtidigt började Hammarsköld
med en annan, »och du förstår, att vi i detta ämne komma att hysa
ungefär lika åsikter».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
