Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
daktyler och anapester brukades icke. Den gustavianska tiden, särskilt
Kellgren, lättade väl på denna stela vers, men Franzén går ännu
längre, skyr ej daktyler och föredrar nästan trokéer för jamber; så
är Människjans anlete på fyrtaktiga trokéer, växlande med
tretaktiga. Hans strofer ha därför fått »en omedelbar, daggfrisk
skönhet», som särskilt måste hava tilltalat en mästare som Kellgren,
vilken mer än någon annan berett vägen för Franzén.
Även de båda följande åren, 1794 och 1795, kännetecknas av
en rik poetisk produktion. Franzén införde då en mängd dikter
både i Åbo Tidningar och Stockholms-Posten, och dessutom finnas
från denna tid ganska många andra, blott handskrivna, bland dem
även några dramatiska fragment. För dramat hade naturligtvis en
lyriker som Franzén ingen begåvning, men två av dessa fragment
äro ganska intressanta, Valeria och Erik XIV. Det förra stycket är,
såsom Castrén visat, byggt såsom en fransk tragedi, men Franzén
har tydligen tänkt att kombinera denna stil med den engelska;
fragmenten äro nämligen på blankvers, och på ett ställe märker
man tydliga reminiscenser av Hamlets bekanta monolog. Detta
Shakspere-inslag kan ock iakttagas i det andra fragmentet, Erik XIV.
Sannolikt var det en nyförvärvad vän, Carl Birger Rutström, som
riktat hans uppmärksamhet på den engelske skalden, av vilken
Rutström, som då var Thorildian, var en ivrig beundrare. Dessa
Shakspere-intryck röja sig även i andra dikter från denna tid, och
särskilt tyckes Midsommarnattsdrömmens romantiska älvvärld hava
slagit an på Franzén. Denna värld kommer nämligen fram i ett par
av hans dikter från denna tid, särskilt i Det nya Eden, som är en
bland hans märkligaste. Den har redan en rent nyromantisk klang,
är mystisk, färgrik och aningsfull. Språkets musik har så gripit
Franzén, att han för denna musik ofta offrar det klara uttrycket för
tanken. Den börjar med en strof, som redan varslar om Atterbom:
Ö, vars höjder att bekransa
Edens änglavakt blev satt,
Dem de saliga omdansa
I en evig sommarnatt;
Natt, lik älvornas på fjällen,
Där i snön med rosenglans
Mötas morgonen och kvällen
Och förgylla deras dans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
