557 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Lenngren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lenngren blivit kommerseråd, 1802 därjämte fullmäktig i
tullarrendesocieteten, och Stockholms-Posten, som var en av de få tidningar,
som tillätos utkomma, gav säkerligen en ganska god behållning.
Sitt solida och vackra hem vid Beridarbansgatan kunde han och
hon därför öppna för vänkretsen. 1802 var Choræus där och
skriver om sitt besök: »Vi voro i söndags på besök hos Lenngrens
och blevo kvarbjudna till aftonen. Det är visst, att fru Lenngren
i sitt hus väcker lika mycken vördnad som hennes skaldestycken
beundran. Man måste bli kär i detta enkla, anspråkslösa och goda
väsende, i denna ädla varsamhet, i denna okonstlade hövlighet, som
upplyfter en syndare ur stoftet till höjden av hennes egen tron.»
I umgänget — yttrar Franzén i minnestalet över henne — »ville
hon vara endast fruntimmer, ej auktor. I sällskap med sitt eget
kön underhöll hon samtal om dess allmännaste föremål, antingen
de hörde till barnkammaren eller möbelboden, till operan eller
köket. I hennes boningsrum syntes aldrig en bok, aldrig ett
skrivtyg; knappt av dem, som hörde till hennes hus, träffades hon med
pennan i handen. Merendels visste icke hennes man, när hon
kastat på papperet sina verser, som stundom föddes i hennes
huvud, medan hon gick i sitt hushåll.»

Fru Lenngrens sista tid.

De råd, hon givit, tillämpade hon således på sig själv, ehuru
det kanske icke alltid var så lätt för henne att med ett glatt
livsmod bära de prövningar, som även hon fick genomgå.
Modersglädjen fick hon aldrig erfara, och en brorsdotter, som hon tog upp
som eget barn och älskade såsom ett sådant, blev obotligt
sinnessjuk. Minnet av den olyckliga — skriver Franzén — »stod sedan
alltid såsom en mörk skugga i fru Lenngrens glada åsikt av livet».
Till sist drabbades hon själv av en ohygglig sjukdom — av kräfta.
Då hon, strax efter det Franzén flyttat till Kumla (1812), besökte
honom där, märkte jag — berättar han — »att hon i vissa stunder,
då hon trodde sig obemärkt, tog sig om bröstet med uttryck av
lidande, som jag ej kunde förklara, då jag ansåg henne i alla
avseenden lycklig. Orsaken härtill fick jag veta, först när jag 1816
var i Stockholm och vid en måltid hos Lenngrens märkte en
ovanlig dysterhet såväl hos gästerna som hos värden och värdinnan.
Ibland de förra voro flera läkare. En av dem, som var min granne
vid bordet, viskade mig i örat, att fru Lenngren skulle samma dag
undergå operation för kräftan i bröstet. Ytterst förskräckt såg jag
på henne med den ängslan, som denna underrättelse naturligtvis
borde väcka hos mig. Utan tvivel blev hon varse min oro, ty hon
mötte mina ögon med en bliçk av sorglig undergivenhet. Om jag
ej bedrar mig, uttryckte den tillika, att hon rördes av det

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0642.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden / 557 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|