- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
551

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Lenngren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något av en »jakobin», som det hette den tiden. Men hon såg
frågorna icke från mannens utan från kvinnans synpunkt och kunde
t. o. m. tillåta sig att smått gyckla med Lenngrens och Kellgrens
svärmeri för de nya frihetsidéerna. Den glade sansculotten, som
skrevs 1794, börjar med en snärt åt jakobinernas kritik av l’ancien
régime:

Det hände i Paris — förstås uti de dar,
Då detta folk ännu så högst olyckligt var
Att äga ordning, kung och mänsklighet och lagar
Och bara en Bastille, mat, husfred samt vad mer
Av dylikt lappristyg, som var en lätt av er,
I gode läsare, minns grant, om han behagar.

Fru Lenngren och tidsrörelserna.



Själva dikten, som sedan följer, vill blott inskärpa en av hennes
älsklingssatser: att lyckan icke består i rikedomen och glansen,
utan i ett förnöjt sinne — samma sats, som vänder tillbaka i Slottet
och kojan m. fl. dikter. Något försvar för den politiske sansculotten
innehåller dikten icke. Republikan var fru Lenngren icke, och den
kanske vackraste rojalistiska dikt, som finnes från 1700-talet, är
skriven av henne. Jag avser den »Eklog», som skrevs till den 1
november 1796, konungens myndighetsdag. Den skiljer sig vida
från Leopolds pompösa hovmannasmicker i Det slutande
århundradet. Ty fru Lenngrens rojalism är starkt demokratisk, och det
hon här ger uttryck åt, är den gammaldags trohjärtade svenska
känslan för konungen. Hon börjar med en överlägsen målning av
själva interiören: en koja, där de båda gamla sitta vid spiseln,
»gubben, grånad, from och vis, gumman god som gamla dygden»,
och så de andra: Karin, som nystar på sitt garn, Jerker, som slöjdar
en sked, gårdshunden, som makligt ligger på hällen, katten, som
tvättar sin tass, och moster Gunnil, som berättar sagor för barnen
och binder på en not. Så kommer gubben att titta i almanackan
och finner, att det är kungens myndighetsdag, och nu får dikten
en klang, som erinrar om den gamle karolinen Dahlstierna:

Kungars kung, som allt förmår,
Giv hans ungdom mod och lycka!
Utbrast gubben, och en tår
Föll uppå hans nötta krycka,
Stödet för hans sjutti år.
— — — — — — — — — — —
Gunnil, fattig, fromma själ,
Tog till orda så gudsnådligt:
Folket för allt split och gräl,
Kungen för allt krankt och vådligt
Store Gud, bevare väl!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free