Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den eftergustavianska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här i landet. Den, som har äran av att hava brutit väg för denna,
var Daniel Boëthius, som 1783 blivit professor i moral i Uppsala.
 |
Georg Adlersparre.
Oljemålning av F. Westin. Gripsholm. |
Liksom sin kollega inom den teoretiska filosofien P. N. Christiernin
var också han till en början lockean. Men redan 1786 tycktes han
hava gjort bekantskap med den store Königsbergfilosofens skrifter
— ovanligt tidigt, ty Kritik der reinen Vernunft hade utkommit
endast fem år förut och var icke ens i Tyskland allmänt
uppmärksammad — och 1789 började Christiernin att anfalla Boëthius och
hans lärjungar för deras filosofiska kätterier. För kantianismen i
Sverige var det lyckligt att till vedersakare hava fått en så
narraktig dogmatiker som Christiernin, som visserligen kunde vara ganska
perfid, men å andra sidan så löjlig, att även kantianismens
motståndare skämdes för att taga hans parti. Särskilt 1794 började
han i Upsala Tidning en ursinnig kampanj mot kantianerna vid
universitetet, utfäste i en annons en dukat i guld åt den, som kunde
utleta någon av Kant upptäckt sanning, och året därpå fortsatte
han med en serie aforismer, av vilka det kan vara nog att anföra
en: »En äkta kantisk svärmare är oduglig till informator både i
teologi, jurisprudens och medicin och passar knappt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0594.html
