Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemäktigat sig dramat, både tragedien och komedien, och därmed
hade ock karaktärerna blivit mindre abstrakta och mera
sammansatta. Och till sist hör man, särskilt i Gustav III:s sista drama,
preludierna till den följande romantiken.
 |
Per Enbom.
Silhuett. Wadströmska samlingen. Finlands
nationalmuseum. Helsingfors. |
Det eftergustavianska dramat.
Det eftergustavianska
dramat — under tiden mellan
1792 och 1809 — fullföljer
särskilt dessa nya riktningar.
Det är icke längre Voltaire,
utan framför allt Kotzebue,
som nu behärskar teatern, och
han fick även en svensk
efterföljare, som är mycket
tidstypisk, nämligen Carl Johan
Lindegren, som började sitt
dramatiska författarskap 1795
med två stycken: Den blinde
älskaren och Den försonade
fadren. Om man frånser
geniet, ha hans personlighet och
hans levnadsbana en stor
likhet med Lidners. Liksom
denne saknade han all
moralisk ryggrad, vanskötte de
platser, han hade, var en ohjälplig
drinkare och en trägen gäst
på gäldstugan, där han också
(1815) slutade sitt liv. Såsom
författare var han icke utan talang, hade särskilt sinne för det
dramatiska och träffade tydligen den samtida publikens smak,
som tilltalades av den blandning av frivolitet och patetisk
sentimentalitet, som är det utmärkande för Lindegrens författarskap.
Lindegrens flesta hjältar — säger Ljunggren — hava en viss likhet
med honom själv, »antingen hava de varit eller också äro de
utsvävande, men, om än aldrig så djupt sjunkna, alltid hava de
ett ömt, det är ett ofördärvat hjärta, och därigenom bliva de räddade
och komma i besittning av den dyrkade, som lyckligtvis alltid är
rik». Typisk för Lindegren är den karakteristik, som hjälten i hans
första drama ger av sig själv: »Jag har sökt sällheten, som ett bi
söker honungen, svävande från blomma till blomma. Jag har ledsnat
att söka den förgäves. Jag är emellertid glad att från alla dessa
utsvävningar hava hemfört ett rent och obefläckat hjärta.» Det är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0575.html
