Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inslag. Av de franska komedier, som i de flesta fall givit honom
uppslagen, har han gjort nationella skådespel, fyllda av ett verkligt
patriotiskt patos. Även här kan man ju säga, att han haft en fransk
förebild, de Belloy. Men dennes patriotiska stycken äro dels på
vers, dels utan ett spår av naturalism och komik. Gustav III:s
historiska skådespel äro därför, så vitt jag vet, utan motsvarighet
i den samtida litteraturen. Och samtidigt ge de oss honom själv,
hans kungaideal, sådant som han förkroppsligat det i Gustav Adolf,
den ridderlige, högsinnade monarken, vars kanske främsta dygd var
hans förmåga att försona och förlåta.
Birger Jarl och Mechtild.
Emellertid är Gustav III ganska ojämn såsom författare, både med
avseende på språkbehandlingen och planläggningen. Det första
stycke av honom, som uppfördes, Birger Jarl och Mechtild, är nog
hans aldra svagaste och har ej blivit bättre genom att klädas i
Gyllenborgs och Adlerbeths stela och tråkiga vers. Det hela är
mindre ett drama än ett festspel, en hyllning åt den lilla holsteinska
prinsessa, som 1774 förmäldes med hertig Karl. Själva intrigen har
konungen, såsom förut påpekats, lånat från ett svagt
tillfällighetsstycke av Voltaire, La princesse de Navarre, och har blott givit det
där skildrade kärleksparet svenska namn: Birger Jarl och hans
drottning Mechtild, vilken liksom hertig Karls gemål var en holsteinsk
prinsessa. Idéen att göra Birger Jarl till en smäktande,
kärleksdrucken riddare, är emellertid rent grotesk; han förefaller snarast
såsom en baletthjälte, intrigen är orimlig, och det hela verkar såsom
ett mellanting mellan opera och balett. Efter detta stycke bör
Gustav III således ej bedömas, och ej heller efter operorna Thetis
och Pelée samt Æneas i Carthago, för vilka han blott givit vissa
anvisningar.
Gustaf Adolphs ädelmod.
Såsom dramatisk författare började han egentligen först 1782,
och för Förbättringssällskapet för svenska språket skrev han då på
ett år ej mindre än fem dramer. Det först uppförda var Gustaf
Adolphs ädelmod (först kallat Märta Banérs och Lars Sparres
kärlekshandel). Själva intrigen är lånad från ett sällskapsspektakel av
Voltaire, Chariot ou la comtesse de Givry, men — säger Levertin
— av denna lösa improvisation, som ständigt låter en tänka på
hastigt uppspikade tiljor och vacklande kulisser, har Gustav III gjort
»ett verkligt enhetligt konstverk, och Hörningsholms minnestunga
slottsluft giver det en historisk atmosfär». Handlingen är i korthet
denna. Erik Sparres son Lars har strax efter födelsen blivit
bortbytt med ammans son, Erik Johansson, för att på så sätt undgå
Karl IX:s hat mot Sigismunds anhängare. De båda gossarna
uppfostras, utan att man känner deras verkliga börd, på Hörningsholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0562.html
