Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dylik själskamp, som icke så litet erinrar om den, som vi möta i
Voltaires Brutus. Nils Sture älskar Eriks och Johans syster Sophia
och är av henne älskad tillbaka. Men priset för hennes hand är,
att Nils Sture skall sälla sig till det parti, som konspirerer mot den
laglige konungen; därtill har han dess större skäl, som Erik fängslat
hans åldrige fader. Både Sophia och hans egen moder, Märta
Leijonhufvud, söka övertala honom, men han är lika ståndaktig som
Corneilles hjälte:
Prinsessa! Jag är svensk, jag döden trotsa kan,
Men ej bedra min kung, om än han är tyrann.
Därpå följer ett replikskifte, i vilket vi utan svårighet igenkänna
förebilden: Corneille:
Mitt öde uppfyllt är — ett felas.
Sophia.
Vad?
Sture.
Ditt hat.
Så får han ett brev från fadern, vilken står på samma legitimistiskt
patriotiska ståndpunkt som sonen. Det slutar: »Ditt fosterland är
mer än maka, mor och far», och Nils Sture förklarar nu, att han som
svensk skall uppenbara förräderiet för konungen samt sedan rädda
honom och fäderneslandet. Å den andra sidan hade Lidner, liksom
den samtida franska teatern, emanciperat sig från nästan de flesta
regler, som iakttogos av klassicitetens skalder. I strid mot dessa
regler mördas Nils Sture och Erik på själva scenen. Tidens enhet
iakttages väl någorlunda, ty handlingen börjar strax före Eriks
avsättning, och konungen dödas omedelbart efter denna. Men om
rummets enhet bekymrar Lidner sig alls icke, och scenen växlar
ofta, även inom samma akt, om än på långt när icke med samma
hastighet som inom Goethes förstlingsdrama. Vidare hade
klassiciteten ju nästan uteslutande valt grekiska och romerska ämnen.
Redan Voltaire hade sökt att utvidga ämneskretsen, och med de
Belloy hade ett nationellt patriotiskt drama, Le siège de Calais
(1765). och Gaston et Bayard (1771), kommit på modet. Lidner
valde med Celsius’ historia som källa en episod ur Sveriges egna
hävder — alldeles samtidigt med det att Kellgren började versifiera
Gustaf Wasa — och Erik XIV är fylld av samma stolta tirader som
konungens och Kellgrens opera; Nils Sture är för övrigt en lyriskt
patriotisk hjälte av samma virke som den unge Gustav Vasa, och
att Gustav III ej tilltalades av Lidners arbete, är därför ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0484.html
