Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och andra. Men Thorild sysselsätter sig jämförelsevis litet med denna
fråga, utan begagnar dikten för att i den utveckla sin egen filosofi,
om kraften och harmonien. Diktens titel bör därför ej förvilla oss.
Den sysselsätter sig nästan alls icke med passionsläran, och dess
betydelse ligger på ett helt annat område. I den femte sången
övergår han nämligen till en författarrevy, som är diktens kanske
märkligaste parti. Han börjar med Ossian:
Ossian, skaldernas konung, för vilken naturen står hörsam,
Ack, för vilken Homerus försvinner och Voltaire är intet,
Milton spänner sin flykt och svindlar och hinner dig icke.
Därnäst följer Shakspere, detta »mäktiga, kraftfulla snille,
jättelikt, skapande», därpå »Germaniens ära», den »serafiske»
Klopstock, »Pindaros’ vän och himmelens», samt såsom den andre tyske
poeten Gessner, »Edens skald». Av svenskar nämner han blott två:
Stiernhielm och fru Nordenflycht. »Galliens svanar» och »Italiens
duvor» höra däremot till ett lägre släkte, till de »behagliga snillen»,
som äro »ömma, ljuva och lätta, sällan ädla» och som aldrig röra
»själens inre heliga krafter». Därnäst följer en revy av filosoferna,
börjande med Plato, Bacon, Newton, Montesquieu och Leibniz.
Hans starkaste sympatier hava här »Shaftesburys serafglänsande,
starka, odödliga ande» samt framför allt den »sublime, harmoniske,
ljuve» Rousseau, »min själs helgon». Raden avslutas av Lavater,
»gäckad av dåren, mörk för den blinde, men gudomligt seende,
helig», samt den »mäktige Goethe, hög, rousseauisk, shaksperisk,
själens härskare, våldsam, ljuv, underfull, ossianisk». Denna revy
är viktig, ty den vänder upp och ned på alla förut gällande värden,
och den visar således, starkare än dikten i övrigt, att en ny
smakriktning nu definitivt brutit fram. De författare, Thorild här
upphöjer, voro ingalunda förut okända eller underskattade inom den
svenska litteraturen. Men — anmärker Martin Lamm med rätta —
»det minskar på intet sätt det epokgörande i Thorilds insats. De
var just genom sin ensidighet, han kom att verka revolutionerande.
Det var genom att ställa de nya namnen Shakspere, Young,
Klopstock, Goethe över antikens och fransk-klassicismens storheter, sorm
han åstadkom en sådan uppståndelse och framkallade ett så
intensivt motstånd. Förut hade man nöjt sig med att betrakta dem som
jämnbördiga.»
Striden om Passionerna 1782.
Utile Dulci, vars dom väl både dikterats och formulerats av
Kellgren, bedömde denna revolutionerande dikt med en sällspord
fördomsfrihet och skattade dess förtjänster vida högre, än vi nu kunna
göra. Endast i ett fall var Kellgren ännu mera trång, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0425.html
