- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
345

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utvecklade han oförskräckt sin åsikt. I ett skrev han: »Konungar
bedraga sig, då de tro, att krig ökar deras makt. I detsamma, som
kriget föröder penningar, blottställer det konungarna för folkets
behag. Gustav I gjorde här i landet, vad han ville, ty han var
hushållare och bibehöll
fred.» I de viktigaste
Punkterna ogillade han
således Gustav III:s
politik, men till
oppositionen sällade han sig
aldrig. Att säga
konungen min mening —
skrev han till von
Engeström — »är en
skyldighet. Att hava
gemenskap med hans
motståndare vore i min
ställning ett brott».
Särskilt svår blev denna
ställning under
förmyndarregeringen, ty av
Reuterholm var han
innerligt hatad och ansågs
såsom en farlig jakobin.
Med anledning av bråket vid Svenska akademiens suspension ville
hertigen avsätta honom som konungens informator. Det var även tal
om arrestering och landsflykt. Men Rosenstein föll icke undan för
dessa olagliga maktspråk, utan vände sig direkt till den unge konungen
själv och yttrade: »Denna dag avgör kanske nationens begrepp om
E. M. och rör E. M. mer än mig. Ty min kredit i nationen tager
ingen makt av mig.» Han vädjade icke förgäves till sin höge elevs
rättskänsla. Konungen hade därpå ett samtal med hertigen, varom —
berättar Rosensteins intime vän Adlerbeth — »Rosenstein ej annat
fått höra, än att hertigen slutligen sagt: Således skall jag få tort,
vartill konungen svarat: Det kan jag ej hjälpa. Då Rosenstein
tackade H. M., svarade han: Jag har blott gjort min skyldighet».
illustration placeholder
Nils von Rosenstein.

Medaljong av J. T. Sergel.

När kort därefter konungen blev myndig, trodde alla, att Rosenstein
skulle bliva den nya regeringens ledande kraft. I verkligheten blev
det tvärtom. Just denna misstanke, som kom till Gustav Adolfs
öron, var tillräcklig att hålla Rosenstein alldeles utanför allt
inflytande, ty för intet var konungen så rädd, som för att tros vara ledd
av någon. Rosenstein blev därför dömd till politisk overksamhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free