- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
305

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjärtat och den vänstra mot himlen att upprätta tempel i alla byar
han genomfar. Men vem vet, vad han torde göra av egen drift?
Om jag känner honom rätt, är han en terribel entusiast i ordens
affärer. Att tala sanningen har jag alltid för min del varit ganska
medelmåttigt förtrollad i
dessa allvarsamma
barnlekar, och om en trettio
år härefter torde jag finna
dem rent av ledsamma.
Men allt har sin goda sida,
och det givs en hel hop
av gamla och unga pojkar,
som om de ej sysselsattes
med ingenting, skulle
törhända göra något värre
än ingenting.» Med all
sannolikhet gör man också
orätt, om man betraktar
den ganska talrika
Franciskanerorden såsom en
sluten trupp i
upplysningens tjänst. En stor
del — kanske de flesta —
av medlemmarna var nog
mest intresserad av själva
ceremonierna och vida
mindre av upplysningsidéerna; bland medlemmarna återfinner man
t. ex. frimuraren Oxenstierna, som ju var avgjord mystiker. I den
stora upplysningsstriden synas franciskanerna ej hava deltagit, och
det sista brevet från moderlogen i Stockholm till filialen i Uppsala
är från 1786. Sedan tyckes sällskapet hava avtynat.

illustration placeholder
G. von Paykull.

Oljemålning av P. Krafft d. y. Tillhör friherre G. H. von

Paykull. Vallox-Säby.

Ordensvurmen.



Även Paykull förefaller hava kommit till samma åsikt som
Kellgren, och den komedi, med vilken han inledde upplysningsstriden,
Ordensvurmen, är riktad mot tidens smak för hemliga ordnar i
allmänhet. Komedien skrevs redan 1784, och meningen var, att
den skulle uppföras på Stenborgs teater den 5 februari 1785. Detta
uppgives på den tryckta upplagans titelblad. Som vi strax skola
se, kom denna representation likväl icke till stånd. Paykulls stycke
är en — ganska lyckad — imitation av Tartuffe. Dess hjälte är
bedragaren Tritheme, och Orgons roll uppbäres av den enfaldige
Silvander, vars vurm är hemliga ordnar. I första akten hittar
Tritheme på en ny orden, vars stormästare Silvander skall bliva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free