Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I templets helgedom förvaras
En skatt, som endast tanken ser:
Låt den i dag, i dag, jag ber,
För mina känslor uppenbaras.
Då skall i druckna hjärtats yra
Min sång din skönhet värdig bli,
Då skall du, vackra Aspasie,
Förevigas utav min lyra.
Kellgren och Vitterhetsakademien.
Genom dessa dikter hade Kellgren förvärvat sig platsen såsom
den eleganta, nöjeslystna och moraliskt frigjorda världens skald.
Men han var ärelysten och ville bliva erkänd även av den vittra
smakens högsta domstol — i detta fall av Vitterhetsakademien.
Tanken vittnade ej om någon större personkännedom, ty att
Gyllenborg, Manderström, Liliestråle och Elers skulle sentera en libertins
dikter, var icke sannolikt. Det gick emellertid bättre, än man
kunnat förmoda. 1777 hade akademien till tävlingsämne inom
skaldekonsten utsatt »antingen Ode: En stadig man eller Fabel
med den moralen: redlighet bästa politik». Akademiens syfte var
ganska genomskinligt. Den beskedlige Gyllenborg smickrade sig
med att vara »stoiker», och man ville tydligen hava en stoisk dikt
i stil med Själens styrka, ty »en stadig man» är blott en
försvenskning av »en stoiker». Gyllenborgs och akademiens stoicism var
likväl av ett vida tamare kynne, än Kellgren tänkt sig. Gyllenborgs
stoiker är en förträfflig människa, som i en sträng pliktuppfyllelse
ser livets uppgift, och han hoppas att genom sin »dygd» kunna
ingjuta mod och hopp hos en moraliskt sjunken samtid. Denna
optimism delas ej av Kellgrens stoiker, som är utan hopp och utan
illusioner. Spar dina tårar, stäng plågan i ditt bröst. Världen
styres av ett oblidkeligt öde, och din suck, du dåre, hinner ej till
skyn! Vart du blickar över jorden, möter dig lidandet, och det
finnes icke ett hjärta, som ej blöder av smärta. När så är, när du
ej kan ändra detta, bär ditt lidande såsom en man, och då skall
du finna det lugn i själen, som vekligheten ej kan vinna. Ty det
— gives hjärtan, vilka höjas,
Ju mer de tryckas av sitt kval,
Som aldrig brytas, aldrig böjas,
Som le bland sina plågors tal:
Se där en vis, som utan fasa
Ser olycksböljan mot sig rasa,
Och brottas med dess strida älv!
Han ej — förgäves — ödet beder,
Att det ur kosan strömmen leder;
Vad Gud behövs? Han har sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0334.html
