Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kellgren kallades dit och blev nu, om också blott för en kort tid, hovman.
Situationen hade för honom ännu nyhetens behag, och av ett brev till
Rudbeck märker man, att han fann sin ställning ganska angenäm. Han reste
tillsammans med Clewberg, som var underdirektör vid teatern:
»Juldagen kl. 10 foro vi från Stockholm, och kl. 4 e. m. voro vi här, sedan
vi i Tälje gjort en timmes middagsmåltid. Kölden var ej det minsta
besvärande, och föret delicieust. Kungen har så väl inövat bönder och
bondmärrar, att allt går av sig självt utan piskor eller påminnelser. Första afton
decamperade vi ej, utan gåvo audiens åt aktörer, dansörer, målare, snickare,
fan och hans mor, som kommo med klagomål eller skvaller. Sedan ha vi
passerat våra dagar så agreabelt man kan med gêne och monotonie. Jag skall
beskriva dig en dag, så känner du dem alla. Kl. 8 stiga vi upp, dricka chokolad
och kläda oss en chénille. Det är denna tiden, som Clewberg occuperar sig
med sin syssla, ger ut kostpenningar, skriver brev, depecherar kurirer etc.
Kl. 9 gå vi upp på biljarden, där Clewberg plär göra några partier, till dess
våra drängar hämtat en bondsläda. Då sätta vi oss i och köra en mil ventre
à terre, dejeunera på Läggstad eller något annat ställe av den provision, vi
fört med oss. Den består ordinärt i gott färskt smör av Rudbecks
tillverkning, en kall järpe och några glas Chambertin. Då vi komma hem, är
klockan merendels mot 11, då vi väntas av vår hårfrisör. Klockan 12 eller
halv 1 äro vi alltid klädda. Då hämtas vi av en stallvagn upp på slottet. Vår
första visit är där hos Desprez, dekorationsmålaren till Christina, där kungen
och prins Karl nästan dagligen råkas. Därifrån gå vi upp i
konversationsrummet och ställa våra klockor efter kungens, vilken alla dagar går olika. Man
gör ock ibland några visiter denna tiden, såsom hos Armfelt, Rosenstein etc.
Klockan 2 är merendels levern, varifrån man åter passerar till
konversationsrummet, till dess man ungefär kl. halv 3 får gå till taffeln. Sen man ätit, går
man åter upp i salongen, där hela hovet samlas att dricka kaffe och spela. Sen
vi en liten stund sett på spelet, fara vi hem till staden, svepa oss in i våra pälsar
och göra åter ett par mils course på bondsläda. Efter promenaden hälsa vi
ibland på Müllers (primadonnan och hennes man), som bo i samma farstu och
höra sottiser, tills stallvagnen på nytt klockan 6 kommer att hämta oss. Vi
gå upp i salongen, dricka tevatten eller kallskål, gå klockan 7 på spektaklet
eller repetition på Christina, som varannan dag omväxla. Så klockan 10 till
taffeln, så hem, klä av oss, läsa ett par sidor i Merciers Bonnet de nuit, klockan
halv 12 i full sömn. Du ser, att i vår diet fattas inte rörelse. Också må vi
ännu, Gudskelov, rätt väl. Christina lär spelas första dagarna på nyåret.»
Den 6 januari 1785 skedde första representationen, som t. o. m. tillvann sig
den alltid kinkande Fersens bifall: »Pjäsen var mycket vacker, både vad
beträffade dekorationer och kostymer som ock baletterna, som gåvos mellan
varje akt. Denna pjäs, som till uppränning var av konungen på prosa, hade
blivit på vers författad av kungl. sekreteraren Kellgren, konungens
bibliotekarie; den var en av de bättre, som konungen planlagt, såväl i anseende till
moral som språk och poesi; den hade likväl ett fel: brist på historisk sanning.»
Själv var konungen mycket förtjust, tog Kellgren i famn, utnämnde honom
till sin handsekreterare och gav honom 300 riksdaler specie i årlig lön.
Lönefullmakten är daterad samma dag som representationen, och i maj 1785 gjorde
konungen honom till teatercensor med ett årligt arvode av 166 rdr sp. 32 sk.
Christina blev således för Kellgren hönan, som värpte guldägg. Ty förut hade
han ej fått mycket. 1780, då han slutade hos Meijerfelts, hade han väl blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
