- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
241

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och icke tyckes hava innehållit den nyare franska litteratur, som
bäst skulle hava passat för Oxenstiernas läggning. Till sist hade
Bergklint lärt honom att behandla svenska språket, både på prosa
och på vers, och eleven visade här en sällspord brådmogenhet. I
den ju ej vidare rikhaltiga svenska vitterheten var han fullt inne,
och särskilt voro naturligtvis Gyllenborg och Creutz de stora
mönster, till vilka han såg upp. Det var med dessa förberedelser, han
1767 avlade den mycket lätta kansliexamen, som avslutade hans
ungdomsstudier.

illustration placeholder
Skenäs.

Akvarell av Elias Martin. Nationalmuseum.

Den unge Oxenstierna.



De framtidsutsikter, som tedde sig för adertonåringen, då han
året därpå började sin tjänstgöring i kanslikollegiet, voro ingalunda
lysande. Det namn, han bar, öppnade väl för honom alla de
förnämsta kretsarna i huvudstaden, hovets, aristokratiens, de
främmande diplomaternas, men för att umgås i dessa fordrades
penningar, och den unge greven var »blutarm»; även för de minsta
utgifter måste han draga sig, och börden blev honom därför snarast
ett olycksbringande företräde. Ej heller passade han för själva
huvudstaden. De trånga gatorna pinade honom, och från dem
längtade han ständigt till det kära Skenäs. En tröst hade han
dock fått — poesien. Bergklint hade lärt honom de första
handgreppen, och snart hade lärjungen hunnit om sin lärare. I Uppsala
hade han på Bergklints förslag 1767 invalts i Apollini Sacra, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free