Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gustavianska neoantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaldekonst mera än den franska på ett sekel.» Vi hava lärt av Klopstock,
Wieland, Goethe med flera och dessa av de gamle. Varför hava vi
ej vänt oss omedelbart till dem? Vid våra översättningar hava vi
tillämpat en falsk metod, och i en översättning bör man »igenfinna
icke allenast huvudförfattarens karaktär, utan ock lynnet av hans
språk och så till sägandes av luftstrecket, av landet». Att denna
princip är den riktiga, finner Regnér av Tingstadius’ tolkningar av
de bibliska böckerna. »Det är en översättning, som jag läser. Men
jag glömmer det, när icke ett talesätt med avseende på mitt land
eller tidevarv därom erinrar mig. — — — Och då frågar jag billigt:
skall ej detsamma gälla om forntidens världsliga författare, de aldrig
nog beundrade stora snillen, men vilka man i översättningar ej gör
sig samvete att reformera?» Vi måste låta dessa skalder »behålla
deras urgamla kostym, det är: deras egna versarter, efterliknade så
mycket ett modernt språk möjligen tillåter. Tyskarna hava det
försökt, och första ögonkast säger mig, att den Vossiske Homerus
närmare liknar sitt original, på vilket han synes liksom avfattad,
än Popes och Rocheforts fritt vågade kopior». Efter dessa principer
äro de följande översättningarna verkställda: Hectors avsked ur
Iliaden, stycken av Sappho, Anakreon, Theokritos, Bion, Moschos
och Musaios samt romarna Catullus, Vergilius, Tibullus, Propertius,
Horatius och Ovidius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
