- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
222

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gustavianska neoantiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I viss mån kan Michelessi sägas hava varit en dylik. 1772 hade
han invalts i Vetenskapsakademien och höll därvid på svenska
språket ett tal om detta språks karaktär. Jag har — yttrar han
här — »översatt på edert språk, nästan ord för ord, Musæi
skaldedikt (Hero och Leander), så mycket svårare, som dess värde
består uti ett naturligt och okonstlat uttryck; vartill jag även lagt
Ovidii bägge brev över samma ämne. Jag har under detta arbete
märkt, att edert språk lyckligen lämpar sig efter de grekiska och
latinska bilder». Det är — anmärker Agne Beijer i sin
sakrika uppsats om Michelessi — av intresse att jämföra dessa båda
översättningar inbördes. »Det är nämligen ganska otvetydigt, att
Michelessi velat markera en bestämd stilskillnad även dem emellan.
Bäst lyckad är hans tolkning av Ovidius; här har han sett sig
oförhindrad att använda det gängse poetiska språkbruket, sådant han
kunnat läsa sig till det i äldre och samtida svensk dikt.» I Musaios’
Hero och Leander såg han däremot, visserligen med orätt, en
primitiv och naiv dikt av samma art som Homeros’, och detta sökte
han även i sin översättning få fram. Tyvärr var han icke nog inne
i det svenska språket att kunna skilja på det okonstlade och det
vulgära. Men hans brister i detta avseende röja dock hans avsikt
»och utgöra ett av de allra första vittnesbörden i vår vitterhet om
en åskådning, som i den grekiska dikten såg något annat, något
ursprungligare och mera patetiskt än i den latinska».

Regnér.



Någon större betydelse hade dock nog icke detta försök, och
uppslaget till trogna metriska översättningar kom i stället från
Tyskland, närmast från Klopstocks hexameterdiktning och från
Voss’ översättning av Homeros. I Sverige togs denna orimmade,
metriska form först upp av Thorild, som skrev dikter icke blott
på hexameter utan ock på orimmade horatianska versmått. Som
vi sedan skola se, kom striden mellan honom och Kellgren till
en början just att röra sig om den orimmade versens berättigande,
men efter några år insåg Kellgren själv, att hans motståndare haft
rätt, och en bland hans formellt vackraste dikter, det från danskan
översatta Ode till sällheten, är på asklepiadeisk vers. Även ett
ode av Horatius — Jam satis terris — har han återgivit på
orimmad, metrisk vers och följer här originalet utan att parafrasera.
Den, som avgörande bröt vägen för den trognare
översättningsmetoden, var dock Gustaf Regnér (1748—1819), en bland den
gustavianska tidens många vitterlekare, vilken visserligen ej såsom
poet är betydande, ehuru han 1788 vann Svenska akademiens stora
pris för en heroid, men vilken såsom kritiker kom med i viss mån
nya idéer. Han är nämligen en bland de första, som vända sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free