Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den gustavianska neoantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty Winckelmann lämnade Rom redan 1768, men dels har han dragit
nytta av den av Winckelmann ordnade antiksamlingen i Villa
Albani, dels har han genom gemensamma bekanta mottagit intryck
av dennes konstuppfattning. I det hela var det dock nog hans egen
smak, som ledde honom till antikens konst.
Gustav III:s italienska resa.
I Rom stannade Sergel i elva år, men blev 1778 hemkallad för
att efterträda Larchevesque. Men ännu en gång skulle han återse
det land, som blivit honom så kärt och där han utfört sin egentliga
livsgärning. 1783 anträdde Gustav III som bekant sin italienska resa,
och Sergel fick då åtfölja honom såsom ciceron inom konstens
värld. Delvis i följd härav riktades konungens uppmärksamhet på
antikerna, och de inköp, som gjordes, voro framför allt av antiker;
det var nu, som vårt visserligen obetydliga »stenmuseum» bildades,
vilket till en början fick sin plats i det kgl. slottet och som vid
Gustav III:s död räknade 183 nummer. Olyckligtvis var Sergel icke
hans ende rådgivare utan även den moraliskt mycket tvivelaktige
italienske gravören Francesco Piranesi, som förmedlade de flesta
konstinköpen och bl. a. förmådde honom att för 4,200 scudi köpa
Endymion, som med all sannolikhet är en förfalskning. I Italien
gjorde Gustav III även en annan bekantskap, som fick betydelse för
den svenska konstsmaken. Det var med den franske målaren Desprez,
som visserligen närmast antogs såsom dekorationsmålare, men som
kom att utöva ett ganska stort inflytande även på den svenska
arkitekturen, ty med honom infördes här den antikiserande stil, som
blivit kallad Louis XVI. Hans mest bekanta verk är
orangeribyggnaden i Uppsala, men i samma stil äro ritningarna till det slott,
som Gustav III tänkte uppföra i Hagaparken, och i båda återfinna
vi den antika tempelarkitekturen.
Masreliez.
Både inom skulptur och arkitektur hade således neoantiken slagit
igenom. Den röjer sig ock inom måleriet, och här var det Louis
Masreliez, som blev banbrytaren. Denne, som var född i Paris 1748,
kom redan vid fem års ålder till Stockholm, där fadern var anställd
vid slottsbygget, och sonen blev fullkomligt naturaliserad svensk. Vid
tio års ålder började han i ritakademien, och i sin dagbok skriver
Claes Ekeblad: »Var jag på ritareakademien, som är rätt vacker. Där
voro vid pass en tjugo personer, bland andra en liten gosse, som är
fransos vid namn Masreliez. Han ritade rätt väl och med mycken
kvickhet.» 1769 fick han ett resestipendium och begav sig då först
till Paris, där han emellertid blott stannade en kort tid, därefter
till Bologna, där han dröjde i tre år, och slutligen till Rom, dit han
kom 1774. Där stannade han i åtta år och studerade mycket
flitigt — icke blott renässansens måleri, utan ock antikens, samt dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0250.html
