Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gustavianska neoantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsflyktiga katoliker såsom bröderna Magnus, Bothvidus Nericius och de
svenska konvertiter, som under Johan III:s tid skickades dit, vistades nu i
Rom. Först med stormaktstiden gav sig denna rädsla för Antikrist, och nu
började åter de svenska Italiafärderna, denna gång åtminstone delvis i ett
verkligt bildningsintresse. Den mest bekanta av dessa Romsvenskar, drottning
Kristina, valde Rom till uppehållsort nog mindre av religiösa skäl, än därför
att hon här fann den vittra och konstnärliga omgivning, som bäst passade
henne. Vi finna även, att svenska protestantiska ädlingar och lärde nu börja
utsträcka sina utlandsresor till Italien, de förre väl huvudsakligen för att där
roa sig, de senare för att där studera. För dem var dock synpunkten
företrädesvis arkeologisk och filologisk. Man sökte efter handskrifter av klassiska
författare, och man verifierade de hos Horatius och andra angivna orterna;
men några nya uppslag fick man här icke. Mera givande voro konstnärernas
resor, ty Italien var fortfarande, såväl inom arkitektur som måleri och
skulptur, det tongivande landet, om än vid sidan av Frankrike, väl icke genom de
antika minnesmärkena, som ännu föga beaktades, utan genom senrenässansens
och barockens konst. Så besökte Erik Dahlberg på 1650-talet Venedig, Rom,
Neapel och Sicilien. Hans Dagbok är emellertid påfallande torftig, då det
gäller estetiska omdömen. I Venedig övade han sig »uti ritande uti
akademierna, varest man ritar eller tecknar efter levande och nakna personer«, men
om målarkonsten och arkitekturen i staden yttrar han ej ett enda ord: »Vad
uti Rom och däromkring är att se, hava vi med flit iakttagit, och vore allt
för vidlyftigt här att förmäla»; i Neapel besåg han »de över måttan sköna
kyrkorna och kastellen samt Virgilii grav, grotta Luculli samt den berömde
italienske poeten Sannazzaros grav, vilket allt meriterar att ses» — men inga
omdömen, blott notiser om själva resan, sammanträffanden med kungliga
personer, fester o. d. Viktigare voro de resor, som Nicodemus Tessin d. ä. och
d. y. företogo till Italien. Sina starkaste intryck tog den äldre dock
huvudsakligen av den franska arkitekturen, och det italienska inslaget kan blott
spåras i vissa detaljer. Den yngre, som tre år stannade i Rom, dit han sedan
ännu en gång vände tillbaka, kan däremot sägas hava överfört den italienska
renässansarkitekturen till Sverige och där vidare utbildat denna i en för
klimatet och omgivningen passande riktning; Stockholms slott är fortfarande det
kanske stoltaste minnesmärket av svensk byggnadskonst. Från hans resa finnes
en påbörjad, på tyska skriven dagbok, som emellertid avbrytes, då han kommit
till Florens. Några mera ingående konstomdömen innehåller den icke; av ett
visst intresse är dock hans beundran för Ghibertis bronsdörrar till baptisteriet
i Florens, »dergleichen an Kunst man kaum in der Welt finden sollte». De
antika statyerna i Florens omnämner han däremot blott i förbigående, och
några antikstudier synes han ej hava drivit. Hans båda lärjungar Hårleman
och Adelcrantz gjorde det ej heller. Den förre vistades närmare ett år i Rom
(1726), men sedan han fått sin smak utbildad i Paris. Adelcrantz kom senare
till Italien (1751), och hans dagbok under denna resa är, såsom Nyblom
anmärker, »kanske den första skildring av sådan art för en längre resa till Södern
i avsikt att studera konsten, som veterligen förekommer i vårt land».[1] För någon
större originalitet synes den, av Nybloms utdrag att döma, ej utmärka sig.
För den »götiska» konsten har han naturligtvis alls icke sinne; då han någon
gång omtalar en dylik byggnad, betecknar han den såsom »stygg», och det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
