Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den gustavianska neoantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN GUSTAVIANSKA
NEOANTIKEN
Wood och Wolf.
Woods förut omtalade arbete om Homeros
(1768) hade omedelbart icke något större
inflytande, utan fick betydelse först sedan hans
uppslag vidare utförts av den tyske filologen
Wolf i dennes 1795 utgivna Prolegomena ad
Homerum. Men redan före Wolf finner man en neoantik strömning
inom 1700-talet. Denna berör visserligen företrädesvis konsten och
utgår särskilt från Winckelmanns 1764 utgivna Geschichte der Kunst
des Alterthums, men återverkar i någon mån på litteraturen samt
även på smaken i allmänhet. I stort sett sammanhänger denna
strömning med konstnärernas och konstintresserade resandes intryck av
Italien, och då dessa Italiafärder över huvud spelat en ganska stor
roll i vår kultur, särskilt under romantiken, skola vi här något
sysselsätta oss med detta kapitel. I nästa del få vi tillfälle att återkomma
till dem.
Äldre Italiaresor.
Under medeltiden besöktes Rom flitigt av svenska pilgrimer, särskilt sedan
påvarna (1300) börjat med s. k. jubelår, vid vilka en omfattande syndaförlåtelse
utdelades. Den mest bekanta av dessa Romfarare var, såsom vi minnas,
Birgitta, och efter hennes tid inrättades vid Campo dei fiori ett särskilt
härbärge för svenskarna i Rom. Det, som intresserade dessa svenska pilgrimer,
var dock blott kyrkor och helgongravar, och för antiken, den medeltida konsten
och det italienska folklivet stodo de fullkomligt oförstående — i detta fall
behöver man blott läsa Birgittas revelationer. På 1400-talet, sedan påvarna
från Avignon flyttat till Rom, blevo dessa resor än talrikare, men syftet var
nu mindre religiöst än politiskt och ekonomiskt. Vid den påvliga kurian
hade man åtskilliga politiska intressen att bevaka, och de nordiska
monarkerna hade därför ofta särskilda sändebud hos kurian; ännu talrikare voro de
ämbetsjägare, som där infunno sig för att genom mutor köpa sig indräktiga
platser i hemlandet. 1512 befunno sig ej mindre än aderton svenskar i den
eviga staden, och bland dem återfinna vi flera av den utgående medeltidens
mest bekanta personligheter, Conrad Rogge, Jakob Ulvsson, Herning Gadh,
Laurentius Andreæ, Hans Brask, Gustaf Trolle m. fl., vilka emellertid voro
alldeles opåverkade av den samtida renässansen. Den kort därefter utbrytande
reformationen avbröt emellertid dessa förbindelser, och för protestanterna hade
Rom nu blivit Antikrists stad, vilken man skydde såsom pesten; endast några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0244.html
