Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De nya estetiska åsikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rimkonstens prål, bliver ändock alltid prosa, då likväl en prosaisk
poesi, utan allsköns meter, utan alla slags rim, alltid bibehåller sin
poetiska stämpel». Det, som utmärker den österländska poesien
framför alla andra länders skaldeart, är djärva bilder, starka uttryck
och målningar, livade av de eldigaste färger. Denna karaktär beror
dels på klimatets beskaffenhet, som framkallar starka och häftiga
begär hos folket, dels på bristen på abstrakta begrepp samt på
språkets fattigdom. »I språk, som genom konster och vetenskaper
icke hunnit tillfylles bliva odlade, måste folket svårligen kunna
tänka eller tala abstrakt, utan helst yttra sina tankar genom sinnliga
bilder. Ett sådant språk är väl föga tjänligt för filosofien, men i
poesien verkar det dock en nytta, som man icke skulle förmoda.
Hetsad av det hinder, språkets torftighet vid tankars uttryckande
måste lägga skalden i vägen, nödgas han gripa till bilder av naturen,
alltid så mycket djärvare och mer tilltagsna, som han själv är eldad
av livliga känslor.» Sådan är den asiatiska poesien. »Eldiga i
själen och fria från alla slags abstraktioner i begreppen, målade
deras skalder med så mycket friare pensel naturen, som dem
omgav.» Världens äldsta skaldekonst är den hebreiska. Och vi
misstaga oss, om vi anse blott sådana gammaltestamentliga böcker
poetiska, »vilka judarna givit en metrisk accentuering. Förutan de
egentligen så kallade sånger, elegier, oden m. m., vilka till en stor
del med musik och religionsdans voro beledsagade, kläddes alla
den tidens gudatal, sedeläror och, med ett ord, allt vad viktigt och
vältaligt föreställdes folket, uti skaldespråket.» Utom de historiska
böckerna »finnes ingen bok, som icke är mer eller mindre poetisk».
I det följande utvecklas dessa satser mera i detalj, och såsom vi
sett sökte Tingstadius att i sina översättningar få fram just den
orientaliska klangfärgen. För 1700-talets diktning blev den bibliska
poesien med dess konkreta, färgrika bilder därigenom en
föryngringskälla, och genom sin analys av denna poesis egenart hade
Tingstadius betydligt utvidgat samtidens skönhetsideal. Man hade
lärt känna en poesi, som var rakt motsatt upplysningens och vars
styrka låg i de konkreta naturbilderna i motsats till
upplysningslitteraturens bleka abstraktioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
