Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utlandet och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtid. Själva dikterna hade inga fasta konturer, över dem vilade
samma gråa gryningsluft som över landskapet, och denna formlöshet,
som erinrar om Youngs Complaint, men alldeles stred mot
upplysningens diktning, bidrog ock till Ossians framgång. Exotismen blev
nu högsta modet, det regellösa, det barbariska, folkdikten och
naturgenierna. Samma år, som Ossian kom ut, utvecklade biskop Percy
i ett brev en plan, som är mycket karakteristisk för tiden. Man
borde utgiva en samling av olika folks primitiva diktning, keltisk
och fornnordisk, arabisk, ostindisk, peruansk, lappländsk, grönländsk
och fornsaksisk poesi. Planen kom väl ej till utförande, men 1763
tryckte han dock Five pieces of runic poetry, och härigenom samt
genom Gray blev uppmärksamheten riktad på den fornnordiska
poesien. 1765 följde hans samling av engelska ballader, Reliques
of ancient English poetry, som inleder den rörelse, som sedan skulle
få så stor betydelse för romantiken. Även medeltiden drogs nu
in inom denna intressesfär. 1762 utgav biskop Hurd Letters on
chivalry and romance, vari han, i anslutning till Montesquieu, söker
förklara medeltidens diktning ur den medeltida kulturen.
Barbarerna hade sin filosofi, sådan den nu var, och vi få ej döma dem
ohörda. Känna vi denna, bliva många företeelser förklarliga, som
förefalla oss orimliga. Två år senare utkom den första
medeltidsromanen, Walpoles The castle of Otranto — ett visserligen mycket
misslyckat arbete, men redan fullt romantiskt med underverk, trolleri,
drömmar etc. Upplysningens rationalism genombrytes således av
den nya tidens empirism: det finnes intet oföränderligt
skönhetsideal, utan varje folk och varje tid har sitt. Och till sist drar man
undan själva grundvalen för Boileaus estetik: antiken var alls icke
sådan, som han hade föreställt sig den, även Homeros’ dikter voro
i grunden folkpoesi, den fornhelleniske skalden var icke, såsom man
dittills trott, någon lärd poet, utan en folklig diktare, något i samma
stil som den keltiske barden, och hans dikter voro uttryck för en
primitiv tids religiösa och sociala uppfattning, naiva och realistiska.
Den, som framlade denna banbrytande åsikt, var Robert Wood i
Essay on the original genius of Homer (1768), och även om den
senare forskningen icke helt kunnat ansluta sig till hans uppfattning,
står dock alltid grundtanken kvar: mellan Homeros och Vergilius
föreligger en artskillnad, den ene är originell, den andre imitator.
Under en jämförelsevis kort tid, 1753—1768, hade denna exotism
utbildats i England, och därifrån spred den sig på några få år till
Tyskland. 1773 gav Goethe ut sitt banbrytande drama Götz von
Berlichingen — det första, som söker giva en verkligt historisk
kolorit och som medvetet bryter mot alla regler, som dittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
