Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fanns denne Ödmann? Någon adress hade han ej uppgivit. Till
sist fick man reda på honom genom en hökare, hos vilken Ödmann
köpt blår för att stoppa upp sina fåglar. Anekdoten stammar från
Per Wieselgren, är visserligen långt ifrån säker, men tyckes enligt
Wijkmarks samvetsgranna biografi innehålla en sanningskärna, och
i varje fall blev han nu en flitig medarbetare i Handlingarna. Redan
samma år som hans första uppsats trycktes i Handlingarna (1780),
införde han där en annan: Väderleksanmärkningar för 7 år i Wermdö
skärgård, varifrån det nyss gjorda citatet är hämtat, och 1784
invaldes han i akademien. Men det är tvivelaktigt, om han
personligen kom att där taga inträde. Han hade nämligen kort förut
drabbats av en svår olycka. Han hade fått en elakartad frossa —
en då ej ovanlig företeelse i skärgården. Denna frossa antog
allt svårare och svårare former samt ledde slutligen till den
sjukdom, som nog blev den väsentliga: neurasteni, tvångsföreställning
eller huru man vill kalla den. Han ansåg sig icke kunna tåla
frisk luft, icke vistas uppe, icke gå ut ur sitt rum, där han nu
fick ligga, om dagarna påklädd, på sin säng. Minsta vindfläkt
framkallade en ny frossattack. Med studierna i själva naturen
var det därmed slut och även med inkomsterna av fisket. Men
Ödmann förlorade icke modet. Han hade alltid varit road av
resebeskrivningar, och nu började han att för förtjänstens skull
översätta dylika. En del bearbetade han, rättade även misstag i
dem, och tack vare honom blev studiet av resebeskrivningar så
populärt, att det hotade att uttränga romanläsningen. Det är en
rent fruktansvärd rad av dylika resebeskrivningar, som han givit ut.
Hans geografiska kunskaper voro även sådana, att han, — som Beskow
berättar — »kände Europas länder och huvudstäder samt främmande
världsdelar bättre än de mest långväga resande. Då främlingar
besökte honom, satte han dem gärna i förvåning genom detaljnotiser
om deras fädernesland eller födelsestad, vilka uppgifter ofta voro för
dem själva obekanta.» Särskilt intresserad var han för orienten,
emedan han här kunde kombinera det geografiska och biologiska
intresset med det teologiskt-exegetiska, och 1783 utgav han de
sedan fortsatta Strödde samlingar utur naturkunnigheten till den
heliga skrifts upplysning, som kort därefter översattes på tyska.
Europas då främste exeget, Michaelis i Göttingen, skrev därom en
mycket lovordande recension, och det uppstod en lärd brevväxling
mellan den berömde tyske forskaren och enslingen på Ingarön, som
utan att själv sträva därefter blivit en berömd man. Emellertid
ville Ödmann helt naturligt komma bort från Ingarön till någon plats,
som bättre passade för hans vetenskapliga intressen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
