Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Rålamb.
Ännu ett dylikt arbete nedskrevs under frihetstiden. Bland Dalins
papper fanns en samling historiska anteckningar, som antagligen
lämnats honom för att begagnas vid utarbetandet av den svenska
historia, som han kort förut börjat. Efter några korta karakteristiker
av Gustav Vasa och hans familj börja de med en mycket
underhållande historisk skildring av Erik XIV och hans regering, mest
bestående av belysande anekdoter och tydligen skriven av en mycket
beläst man; sedan följa dylika om Gustav Adolf, Kristina och Karl XI
samt slutligen Facta till revolutionshistorien under K. Carl XII:s
regering, Drottning Ulrica Eleonoras samt början af konung Fredrics
med teckning af diverse dithörande personers lynnen. Här
föreligger således ett memoarverk, och enligt dess egen uppgift är det
författat »av ett åsyna vittne». Anteckningarna hava nedskrivits
någon gång 1745—1747[1] och av en person, som 1718 haft en
hovcharge. Det kan knappt lida något tvivel, att den anonyme för-
fattaren varit Dalins gynnare, den lärde presidenten Gustaf Rålamb,
som 1718 var hovmarskalk. Författaren hade tillhört det holsteinska
partiet, är en svuren fiende till Horn, en varm beundrare av Karl XII
och vän av en utvidgad konungamakt: »En lagbunden och
maktägande konung samt undersåtare med personlig äganderätts- och
beskattningsfrihet, det är nödvändigt för inrikes vältrevnad och
utrikes estimation» — man igenkänner här samma politiska
uppfattning, som ligger bakom Dalins ungefär samtida skrifter.
Tersmeden.
Rålambs memoarer äro så till vida alls icke personliga, som han
blott på ett enda ställe antyder, att han själv varit med, och i stället
söker han omsorgsfullt dölja, vem han är. De vidlyftiga memoarer,
som Carl Tersmeden på äldre dagar nedskrev, äro däremot en
självbiografi, som visserligen endast i ringa mån har ett politiskt intresse,
men däremot ett dess större kulturhistoriskt. Tersmeden är
nämligen en verkligt god berättare, och han ger en mycket åskådlig
bild av livet under frihetstiden; i det avseendet äro hans memoarer
bland de mest givande, vi hava för denna tid. Författarens moral
var långt ifrån den bästa, han var spelare och hade åtskilliga andra
olater, någon bemärkt ställning intog han icke — först 1774 blev
atl vice-amiral — ehuru han såsom Hedvig Taubes barndomsvän
var en bland Fredrik I:s gunstlingar; ej heller hade han någon
större begåvning, men just i följd av dessa egenskaper är han mest
[1] På ett ställe alluderas på Lewenhaupts och Buddenbrocks olycksöde »för få år
sedan». Då de avrättades på sommaren 1743, kan memoaren tidigast härröra från
1745. På ett annat ställe talas om »krigsrådet, nu riksrådet Sam. Åkerhielm», men
han avsattes från rådsämbetet i december 1747. Mellan dessa år nedskrevos således
memoarerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0185.html
